Idag tog jag med mej Sandra till stallet för en spontan ridning.
Jag måste medge att hon var riktigt duktig!! Det är inte alla som klarar av att rida lätt och, ännu bättre, galoppera första gången man sitter på ett sånt oförutspått odjur.
Stundvis flög den svårsatta balansen sin kos, men kom tillbaka fortare än man hinner säga giraffränder baklänges.

Jag tycker att jag var en väldigt effektiv ridlärare som lyckades få in en galopp redan första passet. Det är nästan så man tycker lite synd om barnen som går på ridskola och får harva runt i ridhuset dagarna i ända i serpentinbågar och volter flera år innan dom ens får nys om att det finns något som heter galopp-skänkel.

Vist, dom lär sej dom viktiga grunderna. Men någon gång måste man få gå frammåt, prova något nytt. Få känna att det är kul! Få komma hem och säga "Vi fick prova galoppera idag!" eller "Jag har gjort en skänkelvikning"
Skit samma om man bara fick fram tre galoppsprång, eller om skänkelvikningen inte var mer än ett snett igenom. Man har provat, tagit ett steg frammåt.

Min första bakdelsvändning var nog inte mer än en liten volt tillbaka, men det hindrade inte mej från att gå hem och stolt berätta att vi minsann hade tränat bakdelsvändningar idag. Att mamma sedan inte hade/har en aning om vad det är gjorde inte saken ett dugg sämre.


Nåväl, här är Sandras dag i stallet.