Jockey-Moa

Usch, vad det känns trist att jobba inne när det är så fint väder! Men jag har faktiskt hunnit med att sola en skvätt idag, inte för at jag tror det gjorde så stor skillnad på mitt vita vampyr skinn.

Jag och Lina red ut idag. Hur härligt som helst! Hästarna gick som en dans, och fastän jag travade en bit bakom Sprettur så lunkade hon lungt och stadigt på, lugn som en kossa, var hon.
Nästan..
Tills vi kom på den brillianta ide´n att vi nog skulle ta galoppen på hemvägen. Sagt och gjort!
Jag tog täten för att jag vet att Danika blir så mycket piggare på väg hem, och det har gått bättre då jag ridit före.
Där var jag ju inte helt dum. Det finns hopp om min hjärna, trots allt
I alla fall, hon studsar lite i början, men faller snart in i en ordentlig galopp. Väldigt ordentlig, fort går det. För fort!

Jag försöker mej på några halvhalter, men hon slår bara upp huvudet och total-ignorerar mej. "Helvette", rätar på mej ytterligare, flera halvhalts-försök. nada. Hon skulle märkt mej mer om jag var en liten flyga som surrade i hennes öra och störde hennes sköna eftermiddagsgalopp.
Bakom mej galopperar Lina och Sprettur i tron om att denna vansinnesfärd var en planerad "sträcka-ut sej-galopp", så de galopperar förnöjt vidare utan den minsta aning om att ekipaget framför inte vet vars dom har varandra för tillfället.

Inte alls blev det bättre med Spretturs dundrande steg efter oss, eller det faktum att jag tappade stigbygeln (??) och mitt försök att sätta den till rätta igen tog Nika som en skänkel frammåt!

Det är inte alls lika härligt att galoppera fort när hästen i fråga har huvudet högre än en själv, och galoppsprången är korta och hyperventilerande snabba, istället för stora, mjuka, långra och rytmiska.

Ojoj, detta hade lätt kunnat sluta i katastrof, men det faktum att jag sitter och bloggar om det visar att det gick vägen.
Inga döda hästar, inga krutna ben eller armar, inte ens några men fick jag att ta hem.
Men det var ett par svettiga hästar som skrittade sida vid sida på vägen hem. Nika såg väldigt stolt ut över sej själv, hon gick med spetsade öron och frustade hela vägen hem.
Det är ju tur att någon av oss var tillfredsställd efter ridturen. 

Men, som sagt, utöver den lilla "insedenten" på väg hem så gick hon som en dröm!
Lyssnade hur bra som helst, gjorde det jag bad henne om. 
Det lilla glappet hon fick i hjärnan idag kan jag ha överseende med.

Kommentarer
Postat av: Amanda Björk

gör det! för den är verkligen superbra :D

2009-05-19 @ 13:54:01
URL: http://nolltretjugofyra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0