Vecka 29+0 altså. Nu börjar det gå utför på riktigt. Det är bara att haffa närmaste bräda och hoppas att man inte ramlar på vägen ner.


Vi kom just från barnmorskan, och allting ser bra och normalt ut. Mag-kurvan följer jag likt en sprillans ny quattro med 4-hjulsdrift, fastän det känns som om jag kör 100km/h för fort =)
____________________


På tal om något helt annat så har ännu en stackars fisk mist sitt liv hemma hos Ida och Johnny, och det får mej att undra om vi gav dom alldeles för stort ansvar på en gång?
Var 4 guppies för mycket? För tidskrävande?
Fick dom inte tillräckligt mycket kärlek?

Den frågar förblir osvarad...