Eiyas korg ovanför sänggaveln gapade tom när jag skulle klappa henne i morse. Inte heller låg det någon Maoui i gungstolen. Det var nästan att jag väntade att Timmy också skulle skulle vara borta om jag vände mej om.
Med andra ord känns det väldigt tomt i lägenheten utan mina små katter... huhu.
Jag kan passa på att påminna dej, mamma, att ge dom deras dagliga vitaminer, anti hairboll och tand-godisar.

Helgen har altså spenderats i Malå med allt som hör till, och jag fick ytterligare ett bevis på hur orättvist saker kan vara. Det kommer jag tillbaka till.
VM:et altså. Om man spetsade öronen kunde man säkert höra skoterdånet ända upp till Rönnbärs om man nu inte kände för att gå ner och titta och betala inträde. Väl inne, som bevis för mitt gigantiska titta-på-skotrar-intresse, började jag direkt spana efter "kändisar" och annat intressant istället för själva tävlingen, och det tog inte alltför lång stund innan det stog en hel hög brevid oss. (Denise, David, Vanessa, Danni, Ida, Johnny, Ramona, Oskar, Kim, Annelie)

Den obligatoriska utgången lördag kväll struntade jag i, och efter jag dumpat av Timmy hos brorsan nöjde jag mej med att sitta på Jörgens förfest med godiset och dricka i högsta hugg! Tills det kom "för mycket" folk vill säga, då tackade jag fint för mej och begav mej till brorsan, pussade Timmy godnatt, och körde hemmåt istället.

Jag fick någon timmes sömn innan en glad Timmy ringde och ville ha hämtning, och det är här orättvisan börjar!
Väl hemma stupar Timmy i säng och somnar bums(!) medan jag kämpar med den otäcka halsbrännan som hotar med att fritera mej innifrån, och det slutar med att jag står och krampar framför toalett-stolen i flera omgångar. -Hurrvens-
På morgonen när jag vaknar ser det ut som att jag just vaknat upp ur en 3-dagars jättefylla med troll liknande hår, påsar under ögonen och ett allmänt matt yttryck medans en annan (Timmy) inte verkar ha några men från kvällens bravader alls.

Är detta rättvist?!