Jag känner i alla fall att det är på tiden att jag ger en förklaring till mitt -nästan-Hulken beteende igår. Altså, jag och lillan var då ute på vår dagliga promenad. Solen sken, fåglarna kvittrade och blommorna blommade. Typ. När vi precis gått förbi ett dagis så ser jag en tjej/kvinna/tant/hagga som just håller på att släppa ut två hästar i hagen. Ena hästen leder hon och den andra springer lös. Vi står altså ca 15-20 meter bort då hästen hon leder skyggar för barnvagnen, vilket resulterar i att hästen som springer lös också sprätter till lite och börjar springa som en galning kors och tvärs över och längst vägen. Så, inget konstigt än så länge -förutom den lilla detaljen att hon låter en häst springa lös brevid ett dagis, men det bortser vi ifrån för tillfället.

Det jag verkligen reagerade på var hur hon hanterade den andra hästen, dvs hästen i grimskaft. Efter han skyggat stannar han och vänder sej om för att ta en titt på oss, och hans "ledare" börjar plötsligt rycka och slita som en galning i grimskaftet samtidigt som hon använder halva grimskaftet som en piska och snärtar den stackars hästen upprepade gånger på hals och huvud (huvud!!) samtidigt som hon skriker saker som "Ärú helt jävla dum i huve!!", "Hästjävel" osv.

Den stackars hästens ögon rullade av skräck när han förtvivlat sprang runt henne för att komma undan, och så höll dom på hela vägen in i hagen (jag skulle tippa dryga 100 meter). Han fick inte en enda chans att lugna ner sej då hon hela tiden skrek, slog och sparkade, och när han försökte komma undan verkade hon ta det som "olydnad" och fortsatte, och fortsatte...

◊

När hon väl fått in båda hästarna i hagen trampar hon iväg mot stallet igen, och det var nära att jag skulle fortsätta i motsatt rikting med det gick bara inte. Såhär får det fan inte gå till!, mins jag att jag tänkte medans mitt inre kokade. Åhhh!

Jag minns inte så mycket av våran konversation, men lite fick jag nog sagt...

Bland annat frågade jag henne hur hon kunde låta en häst springa lös på vägen brevid ett dagis och hur hon kunde behandla sin häst på det sättet hon nyss gjort, för det är absolut inte okej tycket jag. Tydligen brukar hon låta ena hästen gå lös till hagen för "han brukar gå diiirekt till hagen", och den andra ville hon bara sätta respekt i då hon tyckte att han nästan klampat rätt över henne då han skyggat.

Vist, okej. Det köper jag. Men det finns andra sätt att vinna en hästs respekt och förtroende på, och det sa jag till henne. Förmodligen med en väldigt irriternade, arg och ljuv stämma. Hon fick också fram att hon tyckte människor som använde piska och spön var vidervärdiga och att hon minsann aldrig red med varken sporrar eller spön, men jag ser ingen skillnad på hennes användning av grimskaftet motför ett spö. Det sa jag också till henne. Detta också med en mycket sammanbiten min.

Vi fortsatte i alla fall våran trevliga konversation ett bra tag, och hon fick in både den ena bortförklaringen efter den andra innan hon plötsligt var tvungen att åka iväg till jobbet. (Bah!)

•

När jag gick förbi hagen igen flåsade hästen H fortfarande och travade uppspelt. Såhär ska det fan inte gå till!  Bilderna då hon använder grimskaftet som piska på huvdet och halsen har verkligen naglat sej fast på min näthinna och jag kan inte fatta hur man kan förlora kontrollen sådär. Usch.