Underbara älskade ♥

Lillan har riktigt fått kläm på det där med krypningen. Ja, bara krypningen har hon väl haft kläm på ett bra tag nu, men det är inte förrän nu hon har börjat ducka och åla sej fram för att få tag i det hon vill ha.
Det ser ganksa roligt ut nör hon missbedömer avståndet på höjden som hon oftast gör med till exempel gungstolen. Då duckar och ålar hon som om den vore hälften så hög =) Bäst att ta det säkre före det osäkra, liksom.
Bara i morse begav hon sej en bit under sängen, och det enda jag såg var ett par små fossingar som desperat sprattlade för att få sej tillbaka till normal-höjd. Haha, alltbra söt är hon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0