Man har nog blivit lite bortstkämd gällande vädret senaste tiden, när jag såg att det regnade ute och "bara" var 14 grader kastade jag på mej en mössa och höstjackan innan jag cyklade iväg mot stallet i morse. Jackan var minst sagt onödig, men mössan var bra. Mest för att mitt hår såg ut som ett kvastskaft efter att ha lagt mej i blött hår igår.

Halvvägs till stallet såg jag ett det hängde en stor, äcklig spindel från styret och jag kan nästan svära på att den visade huggtänder och gjorde sej redo för en attack så jag hoppade av i farten medan cykel och spindel fortsatte ned i diket. Det såg nog väldigt graciöst ut.

Efter att ha stått en ganska lång stung och funderat om spindeln satt kvar på cykeln eller om den krypit iväg tog jag mej tillräckligt med mod för att leda upp cykeln på vägen igen, inspektera den lite, och cykla vidare. Usch!

·

Den var hästen Zara som stod på schemat denna morgon (Danika får vänta till ikväll) och det är altså andra gången jag rider henne. Hon brukar tydligen testa nya ryttare och man kan ju inte bara sluta med en sådan fin tradition.?

Vi hann drygt hundra meter innan hon pallnitade och vägrade ta ett enda steg frammåt. Istället kastade hon sej hemmåt och när jag vände henne backade hon i typ 190 direkt jag använde något frammåtdrivande medel. Trevligt. Efter kanske 10 minuter gav hon sej dock och skrittade sedan hela vägen till ridbanan utan krångel.

Jag älskar att vinna!! I vad spelar föga roll =) Väl där gjorde vi inget avancerat, bara kände på varandra lite och hon är verligen motsatsen till Danika som är lätt i handen, kvick i benen och mycket känslig, bl.a. Jag vet inte vad jag tycker om henne ännu...

·

Nu ska jag och lillan ner till lilla kaninen, hon vill nog ha några småkorn till frukost =)