Det här målandet tar kol på mej. Jag glömmer bort allt vad tid och normal kroppshållning heter vilket resulterar i att jag kommer uppstapplande långt efter läggdags och med krokigare rygg än självaste Quasimodo. Känns det som i alla fall. 


Imorgon blir det nog inte målning för heela slanten då jag bestämt tror att jag åker in till stan för göra av med presentkortet på Idiska jag passande nog fick på min födelsedag av mina kära syskon med respektive. Det kunde inte komma mera lägligt.