Klant-arsel

Idag var tanken att jag skulle rida Hälge på banan, men jag hann inte mer ä att förundras över hur bra han sköttte sej på longeringen och sitta upp innan jag åkte i backen igen med dunder och brak! Allting gick så jäkla fort, och på en tiondels sekund (ungefärligt räknat) gick han från att skritta lungt och sansat till att älga iväg i 190 km/h (minst).
Jag gissar att det dröjde ungefär 2 sekunder och 4 hetsiga galoppsprång innan jag tänkte att "Fan, nu kommer jag att ramla av..." till att jag låg på marken. Måste dock säga att det kändes som en evighet från det att jag lämnade sadeln till att jag faktikst låg på marken, men jag antar att hans 175 cm i mankhöjd (ryggen mätt för ej hästkunniga människor. Typ du, mamma) och hans skuttiga språng kan ha något med det att göra? Hehe. 

Jag reste mej upp och konstaterade relativt snabbt att jag överlevt innan jag började försöka mej på att fånga in honom igen. Hälge själv tyckte dock att hans nyfunna frihet till att själv bestämma tempo och vägar var stenkul så det enda jag kunde göra var att hoppas att han inte skulle trampa på tyglarna och vänta ut honom, han tröttnade dryga fem minuter och några varv senare. Välbehållen, som tur var!
Annat var det med mej, huhu, jag landade på mitt högra knä (?) och jag måste gjort något med vristen på vänster foten också för den ömmar också. Ska bli intressant att se hur dom ser ut efter en natt utan rörelse... 


Orsaken till detta då? Ja, någonting blev han rädd för, helt klart! Och sedan blockerade han nog varende liten förnuftig tanke och körde stenhårt på flyktinstinkten istället. Mindre klokt val enligt mej. 
Aja, jag tänkte sitta upp igen men avstog då jag kände att knäet inte riktigt var helt med så jag longerade för att se om han såg oren ut eller så, men han travade på lika fint som innan. Omän någon grad varmare, kanske. 


Nyligen avramlad





Väl hemma kände jag att jag förtjänat något gott, så jag slängde ihop Delicatobollar som jag hittade här och dom blev farligt goda! Jag, Timmy, Emil och Sandra åt upp precis alla utom två!


"Mmm... gåck!", säger Emil

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0