Altså, för ett tag sedan kom min käre mor med blommor som hon ville att jag skulle adoptera. Jag såg tydligt i mitt inre att dom med största sannorlikhet skulle gå samma öde till mötes som alla mina tidigare blommor (RIP...), så döm av min förvåning varje gång jag upptäcker att dom fortfarnade inte bara lever, utan VÄXER, trots att det är bra nog mycket mer än två dagar sedan jag fick dom!

De måste verkligen gilla livet här hos oss med total torka tills jag helt plötsligt kommer ihog dom, vattnar på allt som jag glömt och lite till, och glömmer bort dom igen. Tydigen.