Vad hände?
Vikarien som jag jobbar med berättade om den gången hon ramlade av en häst, och fick en så kraftig hjärnskakning att hon (under några timmar) fick minnesförlust. (Närminnet fungerade verkligen inte som det borde)
Okej, jag medger att det inte låter som världens roligaste historia, men det var verkligen det!
Att hon ställde samma frågor en hel kväll med bara några sekunders mellanrum -för att sedan fantisera ihop en historia till doktorn om att hon åkt helikopter dit (eller var det häst och vagn?).
Och för att inte helt dra över mej på den onda sidan kan jag säga att jag inte skrattade åt henne, utan med.
I did it!
Mitt upp i min effektiva fönsterputsning ser jag, till min stora förskräckelse, att det sitter en stor, ful spindel längst ner som bara väntade på att sätta sina hugg-tänder i mej!
Kvicktänkt som jag är griper jag tag i närmaste sprayflaska (som råkar vara just fönsterputs) och sprutar som om mitt liv hängde på det -vilket jag är övertygad om att det gjorde.
Efter flera sekunders medvetet spindeldränkade slutar jag för att se om mitt offer fortfarande är vid liv... Vilket det var, (Jag kan nästan svära på att det mostret pekade på mej med sitt äckliga ben) så jag sprutade lite till, för säkerhetsskull.
Nu är det inte så att jag är stolt över att jag så absurt slutade min fiendes liv, utan för att jag gjorde något över huvud taget. Jag kan också nämna att mina ben darrade en aning när jag backade därifrån, bara för att jag inte ska bli för alltför kaxig.
Danika har för övrigt äntligen släppt till, så det blir att hämta hem henne inom en snar framtid. Då hoppas jag även på finfina bilder av hennes vackra make.
I sinom tid, i sinom tid..
På tal om bilder så ska jag försöka ta lite bättre bilder på "Bobban" idag.
Jag förstår mej fortfarande inte riktigt på min kamera. Det borde finnas för-installerade program i hjärnan så man slipper alla tråkiga Instruktionsböcker. Vem läser dom, egentligen?
Världens sötaste pojke!
Foto: Världens bästa fotograf (jag)
Söndag...suck.
Dom håller i sej länge också, med tanke på hur mycket man försöker sudda ut dom. Envisa jävlar.
nu blir det lite tidsfördriv med poker. Om inte miljonerna självmant vill komma till mej så kan jag ju alltid försöka vinna dom istället.
Snart börjar knoget
Hur ska man göra för att dagen ska gå i snigelfart? Sitta och stirra på klockan är ju ett sätt, men det är inte riktigt vad jag vill göra min sista semesterdag... lite halv trist. Om jag är vaken från och med nu tills imorgon kväll blir det en jäkligt lång dag..
Det blir bra. Jag och Timmy ska se en skräckis nu (vad den nu hete?) så jag kommer nog inte att kunna sova hur mycket jag än vill. God natt alla nattugglor
Eiya, du leker farligt
PANG!!
Mat
Igår blev vi spontan-bjudna på middag hos en bekant. (jag låter så proper?) Ingen tid att göra sej i ordning här inte! Bara marsch in i duschen och iväg. Kameran glömde jag i all uppståndelse, oturligtvis.
Det blev en mycket trevlig kväll med grillning, mycket prat och roliga spel. Jag måste nämna att pojkarna verkligen utklassades i både Chicago och Upp till bevis. (som för övrigt var dom spel vi spelade) Så vi tjejer fick, med stolthet i blicken, kalla oss för kvällens vinnare. Yes!
Alla spel och all god mat gjorde sin rätt. Redan vid tolv styrde vi våra sömniga fötter mot ytterdörran, där vi för övrigt stötte på våra grannar som envisades med att bjuda över oss på en drink (okej, vi var inte så svårövertalade)
Där satt vi sedan och bekantade oss tills klockan var närmare halv fyra på morgonen, då tackade vi för oss och begav oss åter igen hemmåt. Tack och lov att vi bor i samma hus, annars är risken väldigt stor att jag skulle somna på vägen.
Jag somnade nog i samma sekund som jag stängde ögonen, det var bara ren tur att jag prickade av sängen.
Hilarious
Det spelar ingen roll hur många gånger man ser Vänner avsnitten, dom är lika roliga varenda gång. Jag blir aldrig less!
Jag och Timmy såg alla avsnitt för ett tag sen, när jag bodde hos Ida och Johnny såg jag alla, och när jag bodde hemma såga jag och Maya alla avsnitt. Plus alla avsnitt man ser bara för att dom råkade gå på tv.
Nåväl. Nu när jag endå är inne på ämnet kommer här lite Vänner-info: (det mesta har man kanske hört någon gång)
*Den allra första repliken, i det allra första avsnittet av Vänner, var "There is nothing to tell"
*Cortney Cox blev erbjuden rollen som Rachel, men efter att ha läst manuset frågade hon om hon fick spela Monica.
*Apan Marcel var den försa medlemmen i rollbesättningen som fick en roll i en Hollywoodfilm.
*När Matt LeBlanc fick rollen som Joey hade han andast 11 dollar kvar att leva för. Det första han köpte när han fick lön var mat.
Det första Courtney Cox köpte var en Porsche.
*I de första avsnitten tjänade huvudrollskaraktärerna 22 500 dollar per avsnitt, i de sista avsnitten tjänade de 1 000 000.
*Sista avsnittet av Vänner i Usa hade ca 51,1 miljoner tittare.
sdf
Nej vet du vad!
Väckarklockan har varit ställd på nio i tre dagar nu, och jag blir lika förvånad varje gång jag vaknar och tittar på klockan och den är närmare 11. Jag måste tydligen ha mina nio timmars sömn för att komma ur sängen.
Tanken om att följa Timmys exempel och bli sjukskriven börjar kännas väldigt lockande.
Vad kan man bryta/stuka om man vill fortsätta kunna rida, men inte jobba? Det tål att tänkas på, väldigt klurigt.
Mitt löfte om att inte städa under min semester har tyvärr brytits. Många gånger. Första gången hemma på Rönnbärs, då mamma envisades om att jag skulle dammsuga för hon tyckte att det flög katt-tussar överallt.
"Om man går riktigt sakta och tittar rakt fram ser man dom inte", men det argumentet gick inte hem.
Sedan har det gått utför. Nu har jag tillexempel en eftermiddag med tvätt att se fram emot.
Coraline
Coraline Jones är en 11-årig tjej full av nyfikenhet och äventyrslusta. Tillsammans med sina föräldrar har hon precis flyttat till Oregon. Hon längtar efter sina gamla kompisar och tycker knappt att föräldrarna har tid med henne, vilket driver henne på egna upptäcktsfärder. En dag hittar hon en hemlig dörr, i ett av husets många rum. Dörren visar sig leda henne in i en annan dimension, där hon till sin förvåning hittar en alternativ version av sin egen vardag.
Denna parallella verklighet är på ytan helt lik den värld hon just lämnat, med ett undantag - den är mycket bättre.De vuxna, inklusive hennesnya Andra mamma, verkar mycket meromhändertagande och hon hamnar snart i allas centrum. T.o.m den märkliga katteni huset visar sig tillgiven. Kanske är det egentligen i denna värld som Coraline hör hemma? Men en dag märker Coraline en viss förändring i Andra mammans beteende, och hon inser snart att tillvaron i den Andra världen mer och mer börjar likna ett fängelse. Med uppbådande av all sin list och allt sitt mod försöker Coraline ta sig tillbaka till sitt riktiga liv - och därigenom rädda sin riktiga familj. (text tagen från cdon.com)
Jag tycker att den var riktigt bra gjord, först och främst. Sen att dem gjorde att jag fick rysningar längst ryggen får inte förglömmas. Men då kan jag ju också informera om att jag kan bli lite känslig sådär på kvällskvisten.
Av mej och min respektive får den:
Jag och Timmy har en deal. Om jag tvättar idag, så städar han.
Det var utomordentligt bra. Så jag antar att jag måste kila ner och se om det finns någon tvättid
Pillergöra!
Sen jag vaknade imorse har min dag endast bestått av gubb-målning.
Jag trodde ett tag att vi skulle hinna med alla igår, tidsoptemist som jag är, men det stod klart ganska fort att det skulle vi inte alls.
Men nu har vi hunnit med ungefär hälften i alla fall. Dom blir väldigt vackra.
This is Bobby
Som ni kan se har han inte minsta lilla ynst av några tecken.
Det blev lite longering idag. Ville se lite hur han för sej =)
Han skötte sej väldigt bra, vi ligger fortfarande lika.
Med tanke på det dåliga vädret har vi förvånansvärt varmt i lägenheten. Puh! nu blir det isglass och hjälpa Timmy med Talisman-gubbe-målning.
Lilla Maoui
Sista veckan
Nu är jag inne på min sista semester vecka! Usch, fy och blä! Dom orden beskriver det ganska bra
Det har varit riktigt skönt att vara hemma i 4 veckor, så skönt att jag nästan glömt bort hur man lagar mat, diskar och tvättar. På att inte tala om in-handling av all mat!
Med tanke på hur mycket pengar vi har "tjänat" in på att inte behöva slösa några tankar åt det hållet, är det inte bara en gång jag övervägt att flytta hem igen.
Men jag ångrade mej lika fort när jag fick höra att det stod en lite kuse och väntade på mej när jag kom tillbaka till Umeå som jag ska rida i ungefär en månad.
Nej, det är inte Danika, hon är fortfarande och ignorerar den ståtliga hingstens tappra frieri-försök -mutter- utan en häst vid namn Bobby.
Desvärre vet jag inte mer om honom än att han är en brun och valack och kan vara lite tjurig... (mer information kommer)
MIn semester har inte inehållit någon ridning, så jag har bara fått känna hur mina ridmuskler (som tar så lång tid att bygga upp) sakta tynat bort eller helt försvunnit.. huhu..
Igår var altså förstå gången jag satt på en häst sedan före midsommar, och jag tyckte det skulle bli väldigt mysigt att rida en tur i skogen.
Men vi hann inte skritta mer än några meter innan Bobbys hovar inte längre hade någon mark-kontakt, utan istället virvlade runt i luften. Inte bara en gång, utan upprepade gånger.
Allt som behövdes för denna balans övning var att be honom att gå frammåt. Han hade inga som helst planer på att lämna stallet. Punkt slut!
Efter många minuters kamp, med mantag och backningar, suckade jag och hoppade av. Men han skulle minsann inte få vinna så överlägset!
Vi tog en promenad in till skogen där jag sedan satt upp och fick min travtur i skogen. Hah!
Enligt mitt tycke ligger vi lika, 1-1, efter den rundan.
Fortsättning följer...
_________________________________________________________________________
Jag fick ett stort behov av att slösa bort en del av min lön igår. Så jag och Timmy tog bilen bort till Media Markt och köpte en kamera.
En Olympus E-520, rättare sagt. Så nu kommer bilduppdateringen att bli högt över huvudet bättre.
Nu ska jag åter igen bege mej mot stallet och försöka flörta in mej hos Bobby. Det återstår att se hur det går.
Men bilder på knasbollen är garanterat.
Musik vi Malån
Musik vid Malån helgen kan man inte i sin låda missa, så alla som inte befinner sej i Västerbotten borde börja planera sin Sista Minuten biljett snarast, om ni kommer alldeles för sent kanske ni inte hinner se alla Brillianta band som spelar ikväll.
Igår var det dragspel och dans kväll, så jag har väldigt stora förhoppningar av den blivande kvällen...
Jag hade inplanerat att springa runt i "Luftvärlden" idag, (massor av uppblåsbara slott och grejer) men tiden räckte inte riktigt till (eller så blev jag för snål)
Nu ska jag vara lite social med resten ev folket (och försöka byta musik), så ha en bra resterande kväll gott folk.
Vi ses i dimman
Vaken eller icke vaken
jag raffsade åt mej telefonen, och i tron om att jag tryckte på Snooze knappen lade jag mej förnöjt mot kudden igen.
Jag vet inte hur länge mamma var i luren innan jag kom fram till att dom "Hallå.....hallå" faktikst kom från min telefon, eller hur den hamnat i min hand. Däremot tog den imponerande kort tid för mej att ta en glimt om vad klockan var och komma fram till att jag skulle fått sova en hel kvar längre om inte hon ringt och väckt mej -mutter-
Men det var inte för att väcka mej hon ringde (fastän jag står fast vid vad jag tror), utan för att hon ville att jag skulle köpa ett par leggings åt henne innan jag kommer till Malå igen.
Leggings med fröll.
Mm.. såna där med fröll kant.
Hon sa ytterligare två eller tre såna där oförståliga ord innan hon nämnde Spets-kant, då jag faktikst förstod vad hon menade.
i framtiden kan du väl komma ihåg att använda dej av dom simplaste ord du kan frambringa om du ska ringa och väcka mej i en sådan tidig morgon timma =)
Nu i efterhand måste jag nästan tacka min kära mamma för att hon väckte mej. (nej, ingen ironi) annars hade jag, utan tvekan, fortfarande legat och sussat brevid Timmy.
Nu, med hennes hjälp, har jag fler timmar på mej att hitta nya kläder till i helgen!
Min mamma är den bästa mamman!
Tänk om
Inte för att det stör mej ett dugg. Jag har inte något viktigt planerat precis, men om jag haft det.
En Britney
Nu ligger mer än hälften av mitt hår i Idas dammsugare. Vi sparade det där utifall att jag skulle ändra mej.
Ni vet den där känslan man får när man toppat någon centimeter av håret, att det känns jätte kort när man drar fingrarna igenom det? Som att man tagit av en decimeter, minst!
Så känner jag nu. SKillnaden är bara den att det verkligen är jätte kort, inte bara inbillning.
Jag har fortfarande lite längd kvar på ena sidan (det blir kortare och kortare upp till andra sidan) "Lika bra att ta ordentligt", tänkte vi. Sagt och gjort.
Missförstå mej rätt! Jag är jätte nöjd. Men det kommer att krävas många fler glimtar i spegeln innan jag vänjer mej vid att en rufsigt korthårig tjej stirrar tillbaka. 
Jag tycker att Danikas lilla ägare kan höra av sej snart och berätta när vi ska hämta hem tanten.
Nu har hon fått till det nog! Någon måtta får det vara.
Till Godo
Nu med Timmys onda fot behöver man inte längre få den där känslan av att känna sej lat när man tar bilen in til stan.
Tre korsningar kan ta väldigt lång tid med en haltande Timmy efter sej, och jag gör faktikst bilarna en tjänst som inte släpar med mej honom ut på gatorna nu. Han skulle aldrig hinna gå över vägen innan det blev rött igen.
I alla fall, alvedon vad det enda som stog på våran inhandlar-lista. Men vad kommer vi hem med?
Jo, det nyaste exemplaret Talisman, med extra expansionen och 1000 kr fattigare.
Dom är kluriga, dom där speltillverkarna. Först ger dom ut det "gamla" Talisman, och sedan en expansion- som bara funkar till det nya Talisman. Så -Poff- står man där! Med ett extra spel man inte har någon som helst användning för.
Min fråga kommer aoutomatiskt. Vad ska jag unna mej? Nu när Timmy köpt två nya spel måste väl jag med få unna mej något.
Jag funderar på att börja spara alla mina "till godo"´s, så att jag snart kan köpa mej en riktigt dyr häst. Jag såg en på blocket för bara 150.000
Creedence
God morgon världen
Jag vaknade på ett mycket trevligt sätt i morse.
Först vaknade jag till av att Maoui hoppade upp i sängen. (Hon är av den "grövre" typen av katter, så det känns. Faktum är att hon faktiskt låter som en människa när hon går nerför trappan. Donk-donk-donk. hon verkar ha missförstått det där med att katter ska vara tysta och smidiga) sedan börjar hon gå och stryka sej mot mitt ansikte. *Kurr kurr*
Mysigt.. fin kisse mao. Men... vad f*n är det som luktar..? *sniff sniff'*
Bajs!
Hon gick och strök sej mot mitt ansikte med en massa bajs fast-torkar i rumpan!
Med ett ryck satte jag mej upp i sängen, och var med ens lika pigg som om någon gall-skrikit i mitt öra.
Idag lite senare ska jag hämta upp Babe och sedan beger vi oss mot Umeå igen.
Hoppas att vi städare lägenheten ordentligt innan vi for, det är ju inte riktigt liia roligt att komma hem till en ostökig lägenhet.
Det är riktigt skönt att ha varit hemma i två veckor, här på rönnbärs eller hemma hos Timmy. Maten serverad på bordet och tvätten tvättad. Och inte att förglömmas alla pengar man "tjänar" in på att slippa köpa mat, och allt annat onödigt.
Det är nästan så att man överväger att flytta hem igen.
Nu har jag bestämt mej, angående mitt hår. Det ska väck!
Inte alls, förstås. Så långt har jag inte kommit. Men jag har inte bestämt mej om jag ska göra det innan det omtalade "Musik vid Malån", som är nästa helg, eller om jag ska vänta tills efteråt..
Ännu en sak man kan lägga till på plus-sidan med att ha en syster som är frisör. Man behöver inte boka tid en månad i förväg.
Just det ja.. bränna ny skiva.
Semester
Jag med, för den delen.
Jag kan låtsas att jag inte haft någon tid över att publicera mina händelserika veckor, men saken är den att jag har haft all tid i världen. Alldeles för mycket tid för att förstå att jag har haft så mycket tid som jag har haft.
Jag och Timmy har i alla haft storartade planer på våran semester i sommar, (och det är väl det som räknas, eller?)
Men redan på Midsommar började oturen, Likt Titanic sjönk våra planer snart i botten..
Jag kommer till det.
Vi spenderade MIdsommar i en avlägsen stuga med det passande namnet "Lappis". Det var hur mysigt som helst!
Dom enda som var där var jag, Timmy, Emil, Sandra, Jocke, en annan Moa och dennes pojkvän. (+ 2 till)
På att inte tala om alla fördärvade mygg!!
Jag kan nästan svära på att någon ond jävel bytt ut vårat myggmedel mot sockervatten. Dom få timmar vi överlevde ute var när vi byggde Midsommarstången, skjöt hagel, brottades eller eldade en hel massa tallgrenar.
Om någon skulle skymtat oss från vägen (vilket inte är så troligt) så skulle dom garanterat trott att vi var ett gång pyromaner som löpte amok.
Jag lyckades hitta sladden till kameran så jag kan till och med bjuda på lite bilder. Dom får tala lite för sej själva.
(OBS! Lägg märke till min kniv i stöveln, och min sjal mot myggen. Nog är man äkta Norrlänning -haha-)
Fastän jag träffade 5 av 7 lerduvor hamnade jag på 4:e plats. Jäkla tjuvtränade pojkar.. -mutter-
Skjuta lerduvor tär på krafterna! Inte mina -förstås, men Jocke låg och sov som ett litet barn innan vi ens hunnit äta middag.
Lite brottning på sidan af.
Jag och Sandra la av en pakt! Vi ska minsann slå pojkarna så det bara dundrar om det! Någon gång... tydligen inte den här gången...
Leker blev det också. Massorr av lekar! (med en tillhörande sång)
Ni på bilderna får ursäkta om ni inte ville vara med här, men jag kan inte hjälpa det!
___________________________________________________________________________
Timmy fick inte vara med på något annat än skjutningen och middagen den kvällen.
Jag försökte avråda honom, men sen när lyssnar någon på förnuftiga Moa?
Han skulle göra en "mark-bakåt-volt" och det hela slutade med att han brutit av två ben i foten.
Jajjamensan! Så går det om man inte har båda fötterna på jorden.
Han har lite sej själv att skylla, men det är riktigt svårt att inte tycka synd om honom.
Om han inte vore så nedra söt =)
Men men, det är sånt som händer. han är på bättringsvägen nu i alla fall och kan stödja på foten utan kryckor så det ser ut som om det blir någon resa -trots allt!
Jag har ju fortfarande 3 hela veckor kvar av min semester. Oh yes!
Jag har funderat mycket på att gå i förtidspension, men mamma tyckte inte alls det var någon vidare bra idé.
