Det var alldeles för länge sedan jag var och hälsade på Danika och Sprettur. Nu när jag tänker efter så har jag ju inte varit där på hela vintern. Dåligt!
Men nu hade jag i alla fall alldeles för många anledningar att åka dit, och en av dom är ju att lilla Danika äntligen fått sitt lilla föl, och det räcker ju och blir över.
Hon var så fin, så fin. Om vi inte hade haft så fullt i bilen hade jag packat med henne i bilen hem, för mjölk har vi ju -höhö-









Åhh äta upp!

och så gosig! Hon nästan klättrade på mej där jag satt, och sög på både näsa, händer och öron, men kom då och då på att det nog kom mer mat ur mamma och vinglade dit =)

Lilla Danika var så lugn och harmonisk, annat var det då det var hon och jag -heh-
Jag saknar den lilla knasbollen..





_____________________________________

Det stod läkarbesök på lillans (våran lilla) schema idag, så vi rullade dit (i tid, tro det eller ej) bara för att få försäkrat vad vi redan viste -att hon är perfekt. Helt perfekt. Fina, älskade Luna!

Lilla fölisen är ju lämplig storlek åt Luna, så jag får nog ta med henne nästa gång så dom får ta sej en tur i hagen. Båda två är dock en aning "rangliga" ännu, men med lite benträning så...

Nu är vi i Umeå igen efter några dagar fart och fläng.
Jag och Luna for ju då som sagt och hälsade på morfar och mormor tisdag-fredag. Torsdagen spenderades mestadels med Tant Vanessa ute id et finfina vädret där vi även hann med en sväng till stallet för att spana in dom nya stjärnorna.
Jag trodde där ett tag att dom byggt om hörnboxen till en hage, men det var bara en Väldigt liten häst som stog där inne. Det är nog den minsta lilla ponny jag någonsin sett, till och med Sigge (som bara mäter dryga metern över marken) kunde känna sej som en normalstor kuse.
Där har vi en lagom stor häst till Lunas 1-års dag =)

Fredagen bar det av till A-jaur åter igen, denna gång för att se Maya skrika halsen av sej till något som skulle likna nationalsången(?), för att sedan avnjuta resten av kvällen hos Diana där småkusinerna fick träffa varandra för första gången. Tänk att det bara skiljer två dagar mellan dom små trollen..










Lördag bar det av mot Moräng för att sedan åka tillbaka till Umeå på söndag. Puh!

En sån dag!
Trots det utomordentliga råmaterialet så tog det några timmar innan Ida gjort Maya klar för balen som äger rum ikväll. Huja, jag blev trött bara av att titta på -vilket jag spenderat halva min dag åt.
Hår ska rullas upp, ansiktet ska fyllas med spackel, tånaglar ska målas, klänningen ska på. Ja, såna här tillfällen har killen verkligen det lättare. Allt de behöver göra är att dyka upp i rätt tid, förhoppningsvis i kostym/frack.

Men ett sånt slutresultat! Titta och njut!

Fotograf: Jag, såklart!


Under produktion




Här börjar tiden bli knapp! Bäst att göra två saker samtidigt!
(jag lovade Jonas att inte lägga ut bilden, men jag kunde helt enkelt inte motstå..)



Vilken bedårande syster jag har. Så vackra!



















MEN! Vem har vi här? Är det inte lilla Luna i en matchanden klänning som sin moster =)
(klart hon redan fått sin "lilla svarta")

Idag har det kliat riktigt ordentligt i fingrarna!
Inte på grund av några konstiga utslag eller bett. Inte heller var det mina "shopping-fingrar" som kom igång, utan det var helt enkelt jag som blev galet sugen på att rita!

Jag börjar rota igenom walk-in-garderoben i hopp om att hitta mitt ritblock där, och trots min "allting ligger överst"-ordning kan jag omöjligt hitta det. Jag biter lite på naglarna och tänker att jag borde städa här inne någon dag, (usch, vad jag hatar när tankarna springer iväg sådär) suckar och sätter mej vid datorn istället.
Men, vad är det jag ser? Är det inte mitt ritblock som står prydigt i hyllan brevid löne-pärmen och wow-spelen?! Jag är nog mer ordningssam än jag trodde! Även om det är en annan ordning än hos dom flesta andra..








Jag hatar, hatar, hatar att rita ansikten, så jag bad Timmy rita dit det åt mej. Att han hade en sån talang hade jag ingen aning om, hädanefter är det han som ritar människorna på mina bilder!

Det var en hemlighetsfull Timmy som smet ut imorse, och vad kommer han hem med? Jo, det ska jag ta och berätta! Cheeseburgare (you know me, baby) och Stephenie Meyers nya bok, Bree Tanners andra liv.
Med andra ord har jag haft vad jag gjort idag. Nåväl, någon timme i alla fall, med tanke på dom få sidorna.



Stephenie Meyer skulle kunna fortsätta skriva historien om Bella och Edward i hur många böcker som helst, men  i Så länge vi båda andas, som är sista boken, märker man av något slags avslut och jag är nog inte den enda som inte väntade mej något mer i den historien. Därför är det inte bara jätte smart, utan genialiskt av Stephenie att berätta om någon som man annars inte lade någon större tankeverksamhet på i en ny bok.

Nu hopar sej frågorna igen, och frustationen över den väldigt fåsidiga boken gnager i huvudet.
Nam et ipsa scientia potestas est. Jag vill veta meer! Tog sej Fred till Riley Park, varför har inte Edward berättad vad Bree berättade för honom, och lever Diego fortfarande?

-mutter och morr- Som sagt, Stephenie är genialisk.

Så typiskt!

Idag när Timmy kom hem från jobbet erbjöd jag mej att lämna tillbaka filmen vi hyrde igår, han sa att han kunde göra det, men jag insisterade. (jag erkänner, godissuget tog överhanden)
I alla fall, jag raffar åt mej bilnyckeln och rullar iväg mot Hemmakväll. Efter att med omsorg valt ut mitt godis, lämnat tillbaka och dessutom varit på Åhlens och provat en bikini trippar jag med lätta steg i riktning mot bilen. Men vad ser jag då? Framdäcket ser mystiskt platt ut...
Lunkande når jag fram till bilen och bekräftar vad jag redan viste. Punka! -mutter- Jahapp, efter lite rotande i bakluckan hittar jag prylarna jag behöver för ombyte av däck, däribland en domkraft som såg ut att vara i klenaste laget och såg väldigt opålitlig ut. Hur den kunde lyfta hela bilen är för mej obegripligt!

Efter jag drattat på rumpan för andra gången (och blivit två översminkade blondiners visknings offer) erbjuder sej en generös grabb att dra lös muttrarna åt mej, och jag log lite förnöjt när han också hade problem med att få dom att lossna. (Ett dåligt tillfälle att vara skadeglad, kanske. ) Jag ler tacksamt och säger att jag nog klarar det därifrån.

Det är otroligt hur generösa folk blir när dom ser en "dam i nöd"! Antingen har män ingen som helst kvinnotro, eller så har dom aldrig sett tjej byta däck förut! Om det berodde på mina kilklackar eller min kritvita skjorta kan jag inte svara på, men det var nog inte en enda kille som inte stannade och frågade om jag behövde hjälp, några log medlidsamt när dom gick iväg.
Vist är det artigt att fråga om man behöver en hjälpande hand, absolut! Det som stör mej en aning är dom som såg på med en väldigt nedlåtande blick innan dom gick iväg med näsan i vädret.
Snobbar! Dom har tur att dom inte gick iväg med ett fälgkors utstickande ur skallen!

___________________________________________________________________________


Nästa vecka ska lillasyster Maya på gå bal. Jag vill också!



FrV: Vanessa & Joel, Mli & Krister, Jag & Andreas




Tager du denna... Haha!

Moster Ida skämmer bort oss! Det är nog inte en enda gång hon kommit och hälsat på och inte haft något till lillan i sin gigiantiska handväska. (det kommer att bli populärt när hon blir äldre)
Igår kom hon med inte mindre än två stycken nya bedårande bodys och en sommarmössa i spets, hur fina som helst! Moster Ida har nog fallit för den goda smaken i att köpa bebiskläder.

Det är farligt att vara mammaledig och bo så nära stan som vi gör. För att ha något att göra på dagarna strosar man runt bland affärerna, och det är alltför lätt att något slinker med hem. "Det var ju på rea" blir  bortförklaringen. Men ni vet ju, många bäckar små...

 

En bild säger mer än tusen ord

Idag skulle ja haft med mej kameran ut på våran promenad! Inte bara för att fota den underbart blommande stigen i det underbara vädret, utan för att fota den stackars älgen som tappert simmade motströms mitt i den iskalla umeälven.
Fel plats att ta sej ett topp i kan man säga, då det inte spelar någon roll hur fort man simmar, frammåt kommer man inte! (han kom inte mycket bakåt heller, vilket tyder på ett väldigt intensivt sparkande)

Jag var i alla fall tvungen att stanna och se så att den stackaren kom upp, vilket den gjorde tillslut. Puh!