(Varning! Mitt längsta inlägg någonsion)


Helgen har varit grym!!
I torsdags kl ungefär 12 packade vi in oss i bilen och påbörjade den långa vägen neråt. Fast dom många, många, många milen så gick det hyfsat fort och jäkligt smidigt. Eller ja, fort gick det väl inte, men det kändes fort.
Jag tackar dom trevliga medpassagerare och "Så länge vi båda andas" för det. (och min powernap får inte färglömmas)

Jag vet inte riktigt när vi kom fram, men så fort vi gjorde det stuvade vi in packningen i "sov-lägenheten" och begav oss vidare till Johan där gitarr, allsång och go-dricka väntade! Det blev en lång kväll, och jag var grinig och sömnig som en liten åsna innan vi bestämde oss för att säga godnatt.
(Idas kamera användes inte lika effektivt som jag tänkt, men jag skyller alltihopa på den goda stämningen och tidspressen som hängde som ett grått moln över mej -heh-)


 




Jag hann knappt somna innan klockan var nio och min väckare ringde och beordrade mej att stiga upp och hoppa i duschen. (vilket egentligen var behövligt dagen innan efter den långa bilfärden)

Efter alla gjort sej klara begav vi oss mot stan.
Det var en himla tur att jag var med folk som viste vart vi skulle, annars hade jag lika väl kunnat hamna i Sollentuna.
Jag försökte inet ens förstå mej på vilket tåg eller buss vi skulle ta, det skulle bara röra om min redan så virriga hjärna.
Stockholm är stort för bya-folk som jag.

Efter vi suttit och låtit ölen jäsa i våra magar alldeles för länge kom vi fram till att vi som ville se Miss Li var tvugna skynda oss iväg. Vi skyndade allt vi kunde, och med tanke på våran stora oförmåga att hitta dit ska vi vara glada att vi hann se dom tre sista låtarna. -mutter-

Arrangörerna var nog inte riktigt friska i huvudet när dom bestämde sej för att inte sätta upp ett enda tält man kunde stå under när regnet öste ner! Att dom sedan delade ut plastbitar med huva gjorde inte att dom kom med på plus-listan!
(jag tror att Timmy snyltade till sej 5-6 st)

Vi huttrade och frös en lång stund innan vi tog vårat förnuft till fånga och begav oss åter igen till lägenheten för på-klädning och sko-byte, och inte förrän nio begav sej hela gänget i samlad trupp till  "området" igen.



    

Och sedan, efter jag och Timmy stått framför scenen i ca 2 timmar, kommer stunden vi väntat på!! Vad nog dom flesta väntade på. Orsaken varför vi ens befann oss i Sthlm i helgen!
Neil Young står på scenen och öppnar med låten From Hank to Hendrix, och Timmys ögon utstrålar endast enorm lycka!!

Alla som vet vem jag är, vet också att jag inte är den längsta personen på denna planet, (men inte heller den kortaste), och ni tror mej alldeles säkert när jag säger att jag inte såg ett skit av varken scenen eller Neil.
Efter ett tag i trängseln, röken och skriket gav jag upp och förflyttade mej bakåt i publiken, så långt bak att jag till och med kunde vifta på armarna för att hålla värmen utan att smälla till någon.
Vid såna tillfällen är det tur att personen i fråga inte är den bildskönaste av artister, vilket gjorde min förflyttning så mycket lättare.
Timmy- å andra sidan- stod nog kvar på samma ställe hela tiden, utan att ens flytta blicken från hans stora idol =)
Ja, utom när han tog dom utomordentliga bilderna jag bett om.

Man behöver inte läsa VF för att fatta att Neil Young stal uppmärksammen från all andra artiseter, och jag ångrar inte en sekund att jag var där!

Gröna Lund och festen på lördag får bli en annan gång, mina fingrar kommer att dö om jag itne slutar skriva nu.