all cred till ensamstående föräldrar
Min sambo jobbar ju som sagt borta 4 dagar i veckan och kommer vanligtvis hem torsdag em/kväll och åker söndag kväll, men den här helgen har dom haft inventering vilket medförde att han stannade kvar över helgen och kommer hem imorgon eller onsdag istället. 1,5 vecka som ensamstående och jag har varit nära att bryta ihop fler gånger. 1,5 vecka!! Herregud, hur klarar man småbarnsåren själv?
Jag älskar mina barn över allt annat och skulle ordagrant göra vad som helst för dom, men ibland vill jag bara lämna in en avskedsansökan som mamma, haha!
Äh, jag tycker att det är helt ok att känna så ibland, för den som säger att föräldraskap är fluffigt med rosa moln jämt talar minst sagt osanning.
Nåja. Sedan sist har jag och Flippis lyckats kravla oss upp till Klass 3 i hoppklass (wihooooo) men kommer inte klassa upp ännu då vi behöver jobba på farten bland annat. Tävlings säsongen är i full gång och nu till helgen drar vi till Umeå där jag även ska tävla Huntes! Har ingen aning om hur mycket agility han kört senaste tiden och har inte ens sett honom sedan förra och första gången jag tävlade (förra sommaren) men då gick det ju rätt bra ;)
Men ikväll blir det lugnt. Det mest ansträngande jag planerat in är att gå och hämta glassen ur frysen. Vilket känns lite jobbigt.
En helt vanlig tävlingshelg med Malin
Hahaha ibland blir jag så less på min och Malins planering. Vi hade anmält oss på en tävling som vi var helt säkra på låg just nedanför Ö-vik. Skit bra tänkte vi då vi skulle ställa valparna på söndagen i Umeå. Dubbla starter och allt.
I måndags kollade jag PM:et och var tvungen att ringa Malin direkt. Ungefär såhär lät det:
Jag: Du Malin, vet du vars vi ska på lördag?
Malin: Njae.. inte riktigt, men det var väl strax nedanför Ö-vik?
Jag: ... kan man säga att 36 mil är strax nedanför?
Malin: VA?
Jag: Japp. Vi ska till Ånge.
Ånge alltså. 35,5 mil från UMEÅ! I alla fall så åkte jag och hundarna iväg till Umeå/Malin i fredags och lördag morgon kl 06.00 var vi redo att åka. När vi börjar närma oss målet slår jag på min GPS på mobilen och allt är frid och fröjd tills den leder in oss på ett villa område typ mitt i Ånge? Ooops, jag hade vist råkat knappat in vice ordförande för brukshundsklubbens adress där istället för till själva brukshundsklubben... Vi fick oss ett gott skratt i alla fall efter Malin gett mej mördarblicken och vi insett att det bara var en kvart bort. Vi kom dit i god tid och chillar lite med valparna innan våran klass börjar (båda skötte sej utmärkt btw)
Första klassen kändes sådär. Flip var inte riktigt med och jag tyckte vi gjorde massor av små misstag men vinner den med 97 poäng? VÄLDIGT oväntat... Andra klassen kändes mycket bättre och den vinner vi också med 100 poäng! Yes!! Duktiga duktiga lilla vovve ❤
Vi tar oss iväg därifrån ungeför vid 17.30 tror jag det var (varför måste rallytävlingar vara så seeeeeega?) och när Main kört ett tag så skrattar jag och säger "Hahaha tänk om vi skulle åka åt fel håll nu". Det blir tyst och vi tittar på varandra. "Kolla bara för säkerhets skull" säger Malin, och SJÄLVKLART åker vi åt fel håll! Hahaha orkar inte! Hon gör en fulvändning och sedan kör vi rätt hela vägen till Umeå och anländer i Malins lägenhet vid 23. Trött var bara förnamnet.
Imorse (söndag) ringde väckarklockan 05.40 och vi var på klubben vid 6.30 för att fixa till utställningen som började 9. Jag har ju aldrig ställt tidigare och hade/har helt ärligt noll koll på hur det funkar. Jag och Pi var först ut i ringen och hon skötte sej galant! Domaren var supertrevlig och hjälpsam och det slutade med ett HP (hederspris), BIR valp (Bäst i ras, valp) och BIG 2 (bäst i grupp 2)! Domarens kommentarer var följande "Feminim tik, sött uttryck. Något nätt i kroppen, skulle önska mer massa. Väl anlagd skuldra för åldern. Väl vinklad bak korrekt svans ansättning. Bra propotioner i huvudet, lätta öron, vackra ögon. Trevligt temprament. Något valpiga rörelser men ändå stabila för åldern. Visar sej väl. Väl visad."
Jag kan inte vara nöjdare!
Så, med andra ord en rätt okej helg!
