Jag genom att flina mej genom hela dopet. (Dock frustade jag till ibland då dom riktigt höga, fina tonerna kom från prästen)

Luna genom sin plastmugg som vi tog med från toan. Hon protesterade högljutt när vi försökte ta av henne den innan vi skulle marschera in

Och Timmy genom att han faktikst fick hålla Luna.

.

Mina händer kändes ovanligt stora, tjocka och tunga. Och väldigt synliga! Vad gör man med dom om man inte håller i en liten bebis? Låter man dom ligga slappt på knäet? Ihopknutna? Hängande längst sidorna? Jag satt faktiskt med armarna i kors ett tag, men det kändes alltför nonchalant så det byttes fort igen. Och igen. Och igen, medans jag försökte hitta något oskyldigt att titta på. Som taket, eller någon fläck på väggen.

.

.

Eftersom vi har den turen att få vara kompis med Emil *blink blink* så hade vi en egen sångfågel med också. Två stycken låtar bjöd han Luna och lilla Elsa på, och båda gångerna fick jag blinka tillbaka tårarna. Om vi inte stått där alltför synliga längst fram hade jag måste tagit fram snytnäsduken och fräst värre än en stekpanna full i smööör.

(Emil sjöng "En värld full av liv" och "Du är allt")

.