Huvvaligen

Jag sitter och lyssnar på Moa Lignells "When i held ya" och förundras över hur otroligt vackert hennes förnamn är, heeh. Nej, med hjälp av hennes underbara röst försöker jag förtränga synen av lillprinsens blod från näthinnan... usch. 

Idag skulle ett nytt bilirubin-test göras (dvs ett blodprov som säger om han behöver sola mera eller ej), och som tidigare gånger var han mycket snål om sitt blod och ville nog behålla allt för sej själv för han gav dom inte så mycket som en droppe från sin lilla hand!
Efter många försök (och misslyckanden) så bestämde dom sej för att sticka i huvudet istället. I HUVUDET! Dom övertygade mej dock före om att han inte skulle känna mera där, och att det dessutom var mera lättstucket. Sagt och gjort.
Dom fick i alla fall den mängd blod dom behövde och mera därtill då lilla Grim började tokskrika (förståligt), och det satte minsann fart på ådrorna. Jäklar vad det kom fort nu! Både på täcket han var inlindad i och på sköterskan. Det kan hända att jag överdrivet lite nu, men det tror jag inte. Han har tillochmed fått en liten bula där hon stack ♥

Lilla killen ogillar blixten skarpt =)

Helt sjukt

Jag tror det var Ida som frågade hur liten den minsta bebisen dom haft här på avdelningen var, och vi fick veta att den inte var större än dryga 300 gram. Och ÖVERLEVDE!! Helt sjukt vilket otroligt bra jobb dom gör här, och jag är evigt tacksam att dom finns här 24/7. Jag kommer nog absolut att vara spy-less sjukhus innan vi får åka hem, men jag tänker inte åka hem en dag för tidigt!!

Fr V: En "vanlig" blöja stl 1, stl newborn (lillens nuvarande) och sist men minst har vi minsta blöjan på lager!

Som i repris



Inatt sov lilla prinsen inne hos mej för första gången! Det gick galant, och som tur var kunde jag somna om relativt snabbt efter varje "pass" fastän dom är dryga timman långa.
Var tredje timma, dygnet runt, gäller altså följande:

*Gå och hämta maten ur kylen
*Han tempas
*Blöjan byts
*Kollar så att sonden ligger där den ska, i magen.
*Kollar om han vill/orkar amma
*Sondmatar
*Pumpar (muuu)
*Går och ställer bm jag pumpat i speciell kyl
*Somnar om, förhoppningsvis. Alternativ äter/vilar/myser om det är dagtid. Sen börjas det om igen =)

Lätt som en plätt, va? Väckarklockan ringde inatt kl: 00.40, 03.40, 06.40 och 09.15, sen klev jag upp "på riktigt" då det vaknas vägning varje morgon vid halv. Eller när jag ringer på klockan =) Det gäller att hålla personalen sysselsatt.



Igår fick vi finbesök i form av både Lina och moster Ida, och Lina tyckte så synd om mej att hon kommer tillbaka idag med både böcker och filmer så jag inte ska bli uttråkad, haha. Bara intiativ. 

Moster Ida och lillprins

Kvällsmys♥

Här behövs ingen text.

Lekterapi

Lillan och Timmy har just begett sej hemmåt igen och väldans vad tyst och stilla det blev. Om jag bara skulle få en liten grutta av hennes energi skulle jag klättra på väggarna, haha, snacka om speeeed! När vi skulle hämta lillebror sprang hon före och visade vägen, tryckte på alla dörrknapparna OCH hann säga "Tjenare" eller "Hej hej!" till alla vi stötte på eller som befann sej i närheten. 



Vi lämnade far och son ensamma ett tag och gick istället en trappa upp på "Lekterapin" som finns, och jag lovar er -där finns ALLT! Alltifrån tågbanor till pingisbord till X-box till pysselrum. ALLT!









Usch vad jag saknar mina älsklingar där hemma!
Snart kommer moster Ida och hälsar på också, vilken lyx va? Två "gäster" på samma dag.

♥ En hel vecka har redan gått...

Jag måste nästan dubbelkolla, men ja, nu är det en hel vecka sedan lilla Grim kom till oss. Sjukt fort det gått, och samtidigt så sjuukt sakta...
Senast jag träffade Timmy och lillan var i fredags och jag håller bokstavligen på att längta ihjäl mej efter dom!! Om det inte stått -30 grader på termometern skulle dom ha kommit i helgen, men vi tyckte det kändes alldeles för riskabelt att köra, omän det bara är drygt två mil så vore det otroligt onödigt om bilen skulle bestämma sej för att stanna någonstans på vägen... 

"Mammaa, sjjukan, lillebjoj", har lillan sagt när vi har pratat i telefon, och Timmy säger att hon springer runt och ropar "Lillebjoj" nästan hela tiden, haha. Hon är alldeles för liten för att riktigt förstå vad det innebär, men man måste ju erkänna att hon har lite koll ändå =) 

Tillbaka till "Lillebjoj" då... jag tänkte berätta lite om vad han riktigt "har på sej" för nått. Å de. 



Han har fått en liten sensor/probe som lyser rött och fästes runt hans hand eller fot. Den är kopplad till en saturationsmätare och är till för att mäta hur han syresätter blodet. Pulsen mäts också med hjälp av den. 





"Näsan", eller CPAP´n som det egentligen heter (continues positive airway pressure), gör att det lättare för honom att andas. Det går två små piggar in i näsan, och genom dom kommer det ett jämt flöde av luft som hjälper lungorna att vara lite utspända. Mössan hjälper CPAP´n att hålla sej på plats.
Den togs bort efter några dagar. 



Dom första dagarna låg han på en vattenbädd som hjälpte honom att hålla en lagom kroppstemeratur. Det är som det låter, en madrass fylld med varmt vatten.
Nu håller han kroppstemeraturen av sej självt, med hjälp av klläder och filtar förståss! 


"Sonden" är en tunn slang som går in genom näsan och ner till magen, det är genom den har får mat tills han är stark nog att amma själv. Just nu görs "sondavdrag" dom gånger han ammar bra, vilket är någon till några gånger om dagen. 




Dom senaste dagarna har han fått ljusbehandling, eller "solat", i perioder då han blivit lite gul i huden. Nyfödda har rätt många röda blodkroppar och dom små hinner inte riktigt ta hand om det gula färgämnet (bilirubin) när det är dags för dom att bytas ut mot nya, och ljuslamporna hjälper till att bryta ner det gula ämnet så att det kommer "den naturliga vägen".
Dom fräcka små "solglasögonen" skyddar mot det starka ljuset som annars är helt ofarligt. 



När CPAP:en togs bort kändes det som en enorm lättnad!
För det första hade han ju visat att han klarade av att andas bra helt själv, för det andra så blev det mindre sladdar att hålla reda på (jag vågade nästan inte lyfta honom själv där i början), och för det tredje så blev vi kvitt det surrande ljudet av luft som strömmade in. Det enda som återstår nu är saturationsmätaren (puls och syresättning av blod) och sonden. Det känns otroligt tryggt att både jag men främst personalen har stenkoll på hans puls och syresättning dygnet runt! Och fastän han nu får vara med mej inne på rummet på dagarna så ser dom fortfarande hans "kurva" inne hos dom hela tiden.
Amningen kommer nog igång eftersom... Tills dess att den funkar får jag nöja mej med att leka kossa istället. Muuu!

"Jag känner mej as-full!" Del.3

Jag i ambulansen på G mot Umeå. Ja vet, smickrande bild, va? =)


När vi är ungefär en halvtimma från sjukhuset så ringer jag till Timmy och frågar om han också är på väg, och då säger han att han är på väg till LYCKSELE!!!
Nej, jag bara skojjar, men det skulle ha varit liiite kul såhär i efterhand. Nej, min trogne karl var såklart redan på vårat rum, och hans min när vi kommer inrullande skulle jag ge flera kronor för att få på bild. Med ögon stora som tefat satt han där på kanten av förlossningssängen, jag vinkade och han vinkade lite stelt tillbaka. Haha, det var klockrent. 

Väl på plats (ca 00.30) tyckte dom att det var dags för ännu en undersökning som visade att jag nu var öppen 8 cm. 8 cm utan den där förskräckliga smärtan, sweeet!, tänkte jag, men allting har såklart en baksida också... Bricanylet jag fått i ambulansen (dom påpekade några gånger att jag fått alldeles för mycket) verkade trivas rätt bra i min kropp och bestämde sej nog för att stanna där, för sedan blev det inga mera värkar på en lååååååååååå-åååååååååå-åååååång stund. Vi hann till och med slumra till en stund och dessutom bevisa att våran dubbelsäng på 180 är alldeles för stor! Vi ryms alldeles förträffligt bra båda två i en 90:s, och nu utan stor-magen måste vi ju rymmas ännu bättre?

Jag och värkarna vaknade i alla fall till lite efter drygt en timma tror jag och då bestämdes det att det skulle sättas in ett värkstimulernade dropp istället. (Kan dom bestämma sej någon gång?)
Sagt och gjort. 


Förväntansfulla snart 2-barns föräldrar


Nu satte minsann värkarna igång igen, och jag blev presenterad för Mr Lustgas. Jag var lite skeptisk till en början då Mr Lustgas och jag inte har ett så bra förflutna, jag tyckte han gjorde mera skada än nytta förra gången nämligen. Det blir nog lätt så när man börjar andas in alldeles för sent så "ruset" kommer när det slutar göra ont. Behöver jag nämna att Mr Lustgas åkte rätt in  i väggen den gången?! 

Denna gången gick det bättre, och med lite hjälp av Timmy och barnmorskan kom jag på mej själv flera gånger med att fnissa istället för att grimaschera. En klar förbättring! Om man bortser från "synerna" som kom ibland och att den fick mej att säga lite, hrm... skumma grejer så blev nog jag och Mr Lustgas bundisar för livet! ♥ Haha. 

Jag: Asså Timmy, jag känner mej as-full!
Timmy:... as-full?
Jag: Aaaa... ölburkar. Såna där som man öppnar dom med. Överallt.
Timmy: Okej...

Jobbigt att just ÖL skulle ploppa upp i mitt huvud, jag som inte ens gillar öl. 

Nu när det började närma sej på riktigt blev vi ordentligt informerade om att personal från Barn 4 stog i "hallen" och att dom skulle bli tvugna att ta bebisen ganska på direkten, men vi skulle i alla fall hinna få oss en snabb titt innan dom skulle skynda iväg med honom. Inte kul alls, men nödvändigt.
Dom fick dock vänta ganska länge sedan dom blivit dit-ringda då lilla bebisen verkade ha ångrat sej och beslutat att stanna kvar där inne trots alls. Jag hade inga som helst krystvärkar och efter ett tag började bebis hjärtljud sjunka lite så ena barnmorskan "hjälpte till" genom att trycka lill-rumpan deråt, dvs trycka på min mage, och SATAN I GATAN vad det gjorde ont! Absolut top-5 i min Pain-list...  inte att rekommendera alls! Som tur var kom krystvärkarna igång igen och jag kunde göra resten av jobbet själv, och för att citera Timmy så "flööööög han bara ut".

Timmy var blixtsnabb på att upplysa mej om att det var en pojke (han lät mäkta stolt) och jag hann få upp honom på bröstet en snabbis innan Timmy bar iväg med honom med Barn 4 Personalen efter sej... huhuuu, jag såg nog ganska tom ut i blicken då.
Jag satt där ensam i säkert flera minuter =) innan barnmorskan kom tillbaka med ett kort på våran lilla prins och sa att han hade protesterat högljutt på väg upp. Duktiga killen =) Efter ett tag kom även Timmy tillbaka och kunde informera mej om att allt såg bra ut (!!) och att vi var välkomna in så fort vi kände oss redo. Så skönt!
Innan dess skulle jag såklart bli undersökt igen och dessutom kunna gå och kissa. Nedrans, jag som inte ens var kissnödig...  dö-trötta var vi också så vi slumrade till en hel halvtimma innan vi gick upp och såg våran lilla prins för första gången, på riktigt! ♥♥




Grim
2012-01-30
Vikt: 2444 gram
Längd: 46 cm
Född: 05.50

Förlossning in the air. Del 1.

Okej, det börjar på sin plats med en liten novell?

Vi börjar med söndag. Jag och lillan hade ju som sagt spenderat helgen hos mina föräldrar i storstaden Malå, vi tog det allmänt lungt och åt gourmet mat mest hela tiden =) Mitt på dagen  börjar jag känna av lite "spänningar" i ryggen/svanken, ungefär som lite foglossning, men jag hade varit ute och sparkat med lillan en sväng dagen innan så jag tänkte att det nog var det och sköt det ur huvudet. Lillan hade varit mera "mammig" än vanligt och ville mer än gärna bli buren, så det kunde ju vara det också... (tjiii fick jag!)

Efter middagen, vid fem kanske, börjar jag känna av en lite mera molande värk som underligt nog kom och gick med relativt jämna mellanrum, men Moa "Optimisten" Bergström tänker att "Äh, det går nog över. Det är alldeles, alldeles för tidigt..."
Det gick såklart inte över, utan "molandet" fortsatte och lagom till jag lagt lillan för kvällen (ca 19.00) har jag värkar/sammandragningar (vad säger man?) med drygt 10-20 minuters mellanrum. 

Kl 20.23 tog jag mej i kragen och ringde till förlossningen i Lycksele som sa åt mej att komma så fort som möjligt för att se om det "startat upp någonting än", som hon så fint uttryckte det. Okej, jag tog den långa vägen och ringde 1177 först, som hänvisade till förlossningen... =)
Sagt och gjort! Mamma var rask och ordnade så att både lillasyster Maya och storebror Kim skjutsade mej till Lycksele (ja, bara en körde, då) och jag kände mej väldigt väl trygg med både en sjuksköterska och en framtida barnmorska i bilen. Jag hade nästan fullt upp med att anda mej genom värkarna (som kom ganska tätt nu, 3-7 minuter) (dock ganska "ofarliga") så jag märkte aldrig hur fort broder Kim körde, men jag måste nog fråga honom det för jag tyckte vi var framma i Lse fortare än man brukar...

Åh, just det. Någonstans i början av bilfärden ringde jag till en chockad Timmy och berättade att han kanske skulle måsta köra till Lycksele om han ville vara med på någon förlossning. Jag hade såklart pratat med honom tidigare då jag börjat "känna av" "molandet", men då sagt mest på skoj "Hehe, du kanske rent av får köra till Lycksele ikväll! Heheeee"
Nämnde jag att han lät chockad??
Chockad?
Choklad?

Okej. Vidare.
Väl på sjukan möttes vi av en sur-tant som verkade ha svårt att tro att jag verkligen hade värkar. "Nej men tror du det? Det är ju alldleles för tidigt", "Ja, lägg dej här så får vi se om det är som du säger" var bla något hon hävde ur sej.
Åh, just det. När hon frågade vilka Maya och Kim var, och dom svarade att dom "bara" var syskon så sa hon sedan lite barskt "Jaha, och vars är pojkvännen då?!" Hon lät bara lite dömmande. Bara lite... annars var hon ju enormt lugnande och stöttande... not.

Iaf. Enligt CTG:n var det vist som jag hade sagt (oops) så hon tyckte det var dags för lite glidmedel och handskar som visade sej att jag var öppen 5-6 cm. "Ooops", igen för henne och "Whaaaaat" för mej. Haha, det hade jag faktikst inte väntat mej...


Fortsättning följer...





Näe, inte IGEN!

Nu har lillan lämnat på plattan igen, HUR många gånger ska jag behöva säga att man måste stänga av plattan, annars kan vi brinna opp ju!



Stolt tjej ♥

Jag somnade på soffan idag när lillan sov sin lunchlur, jag vaknar av små fötter som trippar fram och när jag kikar efter sitter lillan på soffan i hallen. Hon kom även uttrippandes från sovrummet igår kväll efter Timmy lagt henne, med andra ord har hon kommit på det där med att kliva ur spjälsängen på allvar nu!
Happ, skit också =)

Vi vill såklart inte riskera att hon ramlar där hon klättrar i mörkret så vi har helt enkelt bytt ut hennes spjälis mot en "riktig" säng nu. En fin växa-i säng som stått i hennes rum tidigare, och hur det går återstår att se...
Det var i alla fall en stolt liten Luna som sprang före Timmy som bar på sängen och pekade vars den skulle stå, "Dä dä dä" sa hon, och vi hann nästan inte ens bädda klart innan hon kastade sej i den och drog åt sej täcket ♥ 




Haha, sötnos ♥
Det gick faktikst över förväntan att lägga henne i den för att sova, för att vara första natten och allt! Jag satt brevid henne och nynnade vackert på Trollvisan innan jag gick ut, och det var dryga timmen sedan. *peppar peppar*
Ännu har det inte hörts något ljud från små tassar iaf...

Koppor på väg?



Såhär ser lillan ut på lilla kroppen just nu, huvvaligen. Magen, ryggen, lite på benen, armarna och kinderna också. Jag TROR att det är vattkoppor på G, men är inte riktigt säker... det vore inte helt omöjligt då hennes kusin Noel har blåsor nästan överallt, stackar´n, och dom har varit så kärvänliga att dom både pusssats och kramats =)
Feber har hon också förresten, tog tempen alldeles nyssens då hon såg så rosenröd ut på kinderna och vist hade hon lite feber. Inte mycket dock, bara 37,9, men det är ändå feber. Om vi har riktigt tur bryter det ut nu lagom till natten :D Om det är vattkoppor altså... hm...
Hjälp, någon? Ser detta ut som en vattkopp-start??


Såhär ser stackars Noel ut på ena handen. Huvva.

Tandborste, yeah yeah yeah

Imorse följde lillan med Timmy när han steg upp, och jag fick sluta mina ögon säkert 2 minuter längre. Lätt värt!
När vi fikat så kilade vi ut en sväng, efter lillan protesterat aningen mot overallen såklart! Hon ville absolut ha på sej reflexvästen först, och när jag berättade att den skulle vara UTANPÅ overallen så blev hon inte alls nöjd på mej. Dock gav hon med sej efter ett tag och hon fick på sej hela utstyrseln utan vidare klagomål. Ja, tillochmed "skidluvan" (den måste vi nog snart ha i stl större). 

Det blåste svinkallt så det blev en ganska kort utevistelse (typ en timma kanske?), men vi gick å hälsade på hästarna och matade kaninerna iaf innan vi gick in igen. In ville hon såklart INTE, men hon fick lite sprätt i benen när jag sa att inne väntade saft å bulla =)
Wienerbulla till och med, man måste ju lyxa till´et när det är fredag. 


När lilla fröken vaknar till liv igen åker vi nog in och handlar. Det börjar se mystiskt tomt ut både i blöjskåpet och i kylskåpet, så det är nog behövligt. 

(Jo, på tal om rubriken så är det vad lillan har gått och sjungit på sedan ungefär kvart i 8... Bolibompa-morgon är grejer det...)







Bättre sent än aldrig

Okej, här kommer lite bilder från julafton hos svärföräldrarna =)
Julafton är inte så länge sedan, vist?











♥Vackra familjen




VA SA DU??!!






Luciashow av världsklass















Dom små trollen var SÅÅ duktiga! Det sjöngs säkert 7-8 låtar, och med ytters liten hjälp från fröknarna i början av varje låt sjöng dom resten själv. Nästan att man blev lite impad, inte ens jag kan hela "Midnatt råder" =)

Helt opartisk (absolut) måste jag nog säga att lillan var duktigast där hon satt och gjorde nästan alla rörelser till medan resten av hennes årskull bara satt med ögon stora som tefat, haha! Nej, alla var duktiga såklart! Tyvärr beslogtog nog fröknarna lillans lilla lykta innan dom gjorde entré, kan vara så att hon svängde runt med den lite väl våldsamt. Men vad vet jag? Det stog iaf på hennes hylla efteråt.

Nu ska jag fortsätta sticka på mitt mästervärk till jag slocknar. Kanske hinner jag några varv iaf? -gääääääsp-

Sortering på G

Jag har tvättat/sorterat lite barnkläder idag, var storlek för sej ligger det nu i påsar (ska köpa plast-lådor. Nån gång) Det känns alltid lika sjukt när man tar fram och tittar på dom allra minsta kläderna i stl 44 som lillan hade i början, och ändå var hon en ganska "normalstor" bebis på 50 lång och 3420 gram (pjuh, tur att hon kom dryga 2 veckor tidigt=))

Imorgon måste jag komma ihåg att fota någon mini-body och jämföra med lillans nuvarande stl så man får se den verkliga skillnaden. Hon kommer att kännas såå stor när lill♥n kommer =)
En annan sak jag fick svart på vitt är hur mycket ROSA kläder det finns! Jag och Timmy har alltid varit duktiga på att köpa "unisex" kläder till lillan, men förutom kläderna vi köpt är det nästan bara rosa kläder. Rosa med Hello Kitty. Hurrgatta, jag ryser när jag ser den gräsliga kissekatten, men den finns verkligen på ALLA barnkläder just nu. Inte många plagg går att hitta utan henne. Inte många barnsaker över huvud taget, helt sjukt vad den kissen tagit över.


Nej, nu ska jag och babyyy se Final Destination 5. -Sniff sniff- luktar här popcorn?

Jag ser det snöar, jag ser det snöar

Hejochhå vad det har snöat inatt! Det sista Timmy gjorde innan han gick och la sej var att skotta balkongen, och när jag och lillan steg upp mätte snön i alla fall 3 dm, inte illa. Dock blir min planerade jul-kort-session uppskjuten tills i morgon, men vad gör det? Så länge det är snö med i kortet så.

Våran lilla trio har i alla fall varit ute i snön och busat hela förmiddagen, och efter bara ett litet tag kom även Åke med pappa ut och joinade oss. Vi har åkt rutchkana i snöhögarna, åkt massa bob och hälsat på kaninerna. Och byggt ett.... eh... djur (??) på baksidan huset. Vi planerade även att VÄRLDENS STÖRSTA SNÖGUBBE skulle ta plats på framsidan gården, men det får bli en annan dag.


Lillan och Åke riden på...djuret.


Näsborrar, ögon och öron är på plats.. typ.



Söta små troll ♥










To be continued...

=)

Haha! När jag sitter och glor på dataskärmen hör jag lillan säga "Gnatt gnatt" gång på gång, och när jag går till hennes rum för att se vad hon riktigt håller på med har hon lagt sej i dock-sängen. Tur att hon inte är så tung då det är en ganska tunn botten på den... =)




När lillan sovit lunch drar vi in till stan för att kika lite på skylt-söndagen med Emil, Sandra och Elis. Och hämta pappa Timmy, förstås.

V 23+1 (v.24)

Uff! Det börjar bli lite tungt att dra på sej sockarna, tjockismagen tar liksom emot när jag böjer mej frammåt. Men vem behöver sockar? Egentligen?
Den lill♥ protesterar i alla fall lite grann när jag gör det trångt (tex böjer mej frammåt) genom att göra magen stenhård och liksom 4-kantig, hur nu det går till? =) Kantig blir den i alla fall, och jag måste slita upp tröjan och titta varje gång det händer, hehe, det ser så roligt ut.

När vi ändå är inne på magen så har det varit fullt ös där inne idag. Sparkar, sparkar hela dagen lång och jag förundras lite över att man blir lika glad över varje liten kick. Spelar ingen roll om det är mitt på dagen eller om man vaknar av det mitt i natten. Helt otroligt (och lite sjukt) att det faktikst är en liten bebis där inne ♥

Nej, nu har vi dykt nog djupt för denna gång och jag hör att ett litet troll ropar på mej innifrån duschen. Hon och hennes lilla pappa duschar och hon tycker nog att hon är i renaste laget nu.


Liten Luna då det inte var lika roligt att bli blöt =)



Litet missförstånd bara

Lillan springer runt nakenfis i lägenheten, och nu är det andra gången hon ställer sej och kissar på golvet, säger "Kiiisch", och rusar sedan till pottan på toan. Efter hon redan kissat, altså.
Tror att hon missförstått det där lite...

Morgonstund

Lillan sitter i sin fotölj och tittar på Bolibompa och jag sitter här. Vi har just läst "Små barnens bok" för typ tusonde gången och jag skulle nog kunna läsa den utantill om jag försökte, såsom "Petter och hans fyra getter" och "Babysmurfen". Mycket bra böcker det där.

Vad skulle man ha hittat på idag då? Imorgon ska vi i alla fall en tur till stallet så lillan får brosta och rida lite på lilla Docka. Henne har hon ju inte träffat sedan förra vintern då vi tog julkorten. Skandal är vad det är!



Jag har förresten börjar fundera lite på hur vårat julkort ska se ut detta år... jag har inte kommit så långt, men det skulle vara roligt att fortsätta i samma tema -hästar!
Vist är lillan duktig som sitter så stilla på henne fastän hon stegrar, höhö.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0