Mina desperata försök att vända tillbaka dygnen går verkligen inte så bra som jag hoppats. Jag får ta mej i kragen om jag ska komma upp klockan sex på måndag.. urk.

Väckarklockan har varit ställd på nio i tre dagar nu, och jag blir lika förvånad varje gång jag vaknar och tittar på klockan och den är närmare 11. Jag måste tydligen ha mina nio timmars sömn för att komma ur sängen.

Tanken om att följa Timmys exempel och bli sjukskriven börjar kännas väldigt lockande.
Vad kan man bryta/stuka om man vill fortsätta kunna rida, men inte jobba? Det tål att tänkas på, väldigt klurigt.


Mitt löfte om att inte städa under min semester har tyvärr brytits. Många gånger. Första gången hemma på Rönnbärs, då mamma envisades om att jag skulle dammsuga för hon tyckte att det flög katt-tussar överallt.
"Om man går riktigt sakta och tittar rakt fram ser man dom inte", men det argumentet gick inte hem.
Sedan har det gått utför. Nu har jag tillexempel en eftermiddag med tvätt att se fram emot.