Jag har ett beroende
Igår var jag hos barnmorskan för rutinkoll, och allt såg bara bra ut. Bebis ligger med huvudet neråt sedan några veckor men det är inte längre rörligt utan bara ruckbart. Magkurvan har börjat plana ut lite, men det är förmodligen för att den sjunkit :) Kan inte fatta att vi snart har lillasyster eller lillebror här ❤
Imorgon åker vi till Skellefteå för sista kollen på livmoderhalstappen, för nu är det ju faktiskt rätt fritt fram för bebis att komma, det känns otroligt skönt att vi passerat så många veckor redan och att vi förhoppningsvis slipper en längre sjukhusvistelse efter förlossningen.
Igår sydde jag ännu ett set, nu i stl 62. En body, byxor och 5 dregglisar :) Plus att jag har beställt mer interlock att kanta med. Så smidigt!! Vist funkar det att skära ut av vanlig trikå, men med interlock blir det både snyggare PLUS att jag slipper svära över vilken tid det tar att skära själv.
(Det är förresten därför typ alla kläder jag sytt i år har brunt kantband, jag beställde bara brun interlock för att prova. Är härmed frälst, så nu blir det större färgvariation på kantbanden, haha!)
V 35+3 (V.36)
Veckorna verkligen släpar sig fram just nu, jag var nästan säker på att bebis skulle vara ute ur magen nu :) och det var jag inte ensam om att tro, med tanke på att både Luna och Grim föddes tidigt.
Varenda dag bebis beslutar sig för att stanna i magen är ju såklart guldvärd, det är bara den här blivande 3-barnsmamman som är otålig :)
Idag har symaskinerna fått jobba igen! Det blev ett par matchande byxor till bodyn jag sydde tidigare och två dregglisar :)
Jag måste köpa mer tryckknappar på fredag då vi ska till Specialist mödravården i Skellefteå igen. Och beställa mer tyg... En bekant väntar tvillingar och jag känner att jag bara måste sy något matchande set till dom ❤💙
Nytt hår till nytt år
Äntligen, ÄNTLIGEN sitter det dreads på mitt huvud igen! Det var i aug -17 som jag tog bort dom, och det tog inte många månader innan jag ångrade mej, haha. Det bästa som finns, man behöver aldrig kamma sej.
Återstår att höra var barnen säger när dom kommer hem, Luna lät inte överlycklig... Men det var bra, då fick vi ett litet snack om huruvida man ska göra saker för sig själv och inte för andra :)
På tal om barnen så kommer dom hem på onsdag ❤ Som jag längtar!! I nästan 2 veckor har dom varit hos Timmy och Kicki nu, och det är waaay to long! Ska bli skönt att få hem dom i alla fall, så att ordningen blir återställd!
Idag passerar jag och Lasse första milstolpen på graviditeten, det blir en 2019 bebis ❤ I lördags gick vi in i vecka 34 och har därmed passerat Grims födelsevecka, vilket känns skönt. Har varit och är orolig över att bebis ska få för sig att komma för tidigt, så varje vecka vi får kryssa av känns som en lättnad. Skulle bli väldigt förvånad om jag fick gå hela graviditeten, vilket varken hände med Luna eller Grim, men det skulle ju vara fantastiskt! Vi håller tummarna att sjukskrivningen och vilan gör sitt :)
V 30 (29+3)
Dagen tills vi får träffa vårat ❤ närmar sig med stormsteg och som vi längtar! Det är lite märkligt att nånting som är på påtagligt nära samtidigt kan kännas lite overkligt :)
Det kanske har att göra med att jag var helt säker på att jag inte skulle ha varken fler barn eller pojkvänner/sambos. Tänkt så mycket som kan ändras.
Min Lasse är i alla fall väldigt förväntansfull, och när han kommer hem ikväll ska vi försöka skriva ihop ett förlossningsbrev, och igår packade jag BB-väskan. Lite tidigt kanske, och jag kommer förmodligen packa om och ur den flera gånger innan men det känns skönt att ha det gjort :)
Magen växer och gror, och jag börjar känna mej såå nyfiken på vem som ligger däri ❤ Det kommer förmodligen att bli ett barn utan namn då jag och Lasse tycker väldigt olika, men hey, han/hon kan ju heta flickebarnet eller gossebarnet också?
(Ps, vist borde jag som burit barnet i snart 9 månader få bestämma? Så får Lasse bestämma mellannamn (om jag inte har nåt bättre) plus att det blir hans efternamn!? Nästan självskrivet ju...)
Några som också längrar efter ett till lillasyskon är dom här ❤
Nej, nu ska jag och magen gå och duscha!
2 dar i rad
Det enda konstiga med gymet jag går på är alla speglar som sitter överallt, what´s upp med dom? Om det är nägon gång man INTE vill se sej i spegeln så är det väl när man är röd i ansiktet och svettig, och konstigt nog så blir man det på gym.
(Inköpslista: NYA TRÄNINGSKLÄDER! Herregud...(jamen byxor iaf))
Miss Olympia nästa dåå. Jag tänker om sisådär 2-3 veckor.
Tydligen så är speglarna där för att man ska se att man lyfter rätt å så. Jag blir rätt så fascinerad av dom som lyfter så tungt att det ser ut som att dom ska spricka vilken sekund som helst samtidigt som dom har stenkoll på sej själv i spegeln UTAN att börja skratta. Fascinerande. För att få något vettingt gjort med speglar framför mej har jag kommit på en smart lösning, nämligen "Kolla överallt förutom frammåt". Det funkar sådär.
En av stretchingmaskinerna. Skulle inte tacka nej att ha hemma
Natt
(Inköpslista: NYA TRÄNINGSKLÄDER! Herregud...(jamen byxor iaf))
Miss Olympia nästa dåå. Jag tänker om sisådär 2-3 veckor.
En av stretchingmaskinerna. Skulle inte tacka nej att ha hemma
Ambulans på väg! Del. 2
Haha, den lilla adrupta avslutningen i förra inlägget verkade inte vara så poppis märker jag.. heh. Bäst att göra någonting åt det då.
Vars var vi nu då... ? Värkarna har startat upp, vi har åkt iväg till lse, blivit mottagen av en argbigga och fått veta att förlossningen absolut, defenetivt har "startat upp". Okej...
Nu blev det plötsligt tal om ambulans till Umeå skulle hinnas med, eller om bebisen skulle bli tvungen att födas i Lycksele (ve och skam med en sådan läkare...). Lilla bebis verkade ju ha aningen brottom ut då det redan efter ynka 5 timmar från första känning hunnit så här långt och ännu en "undersökning" blev på sin plats bara för att bekräfta vad vi redan viste, öppen 5-6 cm.
Jag ringde och informerade mamma om att jag inte skulle komma tillbaka till Malå igen (ja, optemist-Moa hade varit i farten igen...) och att lillan nu absolut, defenetivt skulle behöva en barnvakt under några dagar. Hon lät aningen skärrad fastän hon nog försökte dölja det och önskade oss lycka till istället!
Efter en ganska så kort diskussion så bestämdes det i alla fall att jag skulle få åka ambulans ändå (wihoo) och att en Bricanyl-dropp skulle sättas in för att minska eller förhoppningsvis stoppa värkarna så att det inte skulle ploppa ut någon bebis i ambulansen. Efter ytterligare en diskussion så bestämdes det även att en barnmorska skulle följa med och sitta brevid mej, men som tur var så missade jag den diskussionen och trodde i mitt stilla sinne att det var självklart...
När "ambulansmännen" kommer inkörandes med båren och full mundering så kunde jag inte låta bli att småle för mej själv. Tänk att det skulle bli såhär, som taget ur en förlossnings-dokumentär, haha, dom lovade i alla fall att dom skulle köra försiktigt. Vad nu det är.
Droppet hjälpte lite i alla fall och jag hade några småklena värkar ungefär var 15:e minut som sedan börjar utvecklas genom att kännas mera "neråt", men som tur var så var vi inte alls långt borta då. Det vet jag genom att barnmorskan böjde sej fram och frågade shaffören och sa att det inte längre var så stabilt här bak.
Jag var dock lugn som en filbunke hela vägen *klapp på min axel*, jag kände ju varken knappt av några värkar och inget huvud stack upp någonstans där det inte skulle. Än.
Fortsättning följer...
Vars var vi nu då... ? Värkarna har startat upp, vi har åkt iväg till lse, blivit mottagen av en argbigga och fått veta att förlossningen absolut, defenetivt har "startat upp". Okej...
Nu blev det plötsligt tal om ambulans till Umeå skulle hinnas med, eller om bebisen skulle bli tvungen att födas i Lycksele (ve och skam med en sådan läkare...). Lilla bebis verkade ju ha aningen brottom ut då det redan efter ynka 5 timmar från första känning hunnit så här långt och ännu en "undersökning" blev på sin plats bara för att bekräfta vad vi redan viste, öppen 5-6 cm.
Jag ringde och informerade mamma om att jag inte skulle komma tillbaka till Malå igen (ja, optemist-Moa hade varit i farten igen...) och att lillan nu absolut, defenetivt skulle behöva en barnvakt under några dagar. Hon lät aningen skärrad fastän hon nog försökte dölja det och önskade oss lycka till istället!
Efter en ganska så kort diskussion så bestämdes det i alla fall att jag skulle få åka ambulans ändå (wihoo) och att en Bricanyl-dropp skulle sättas in för att minska eller förhoppningsvis stoppa värkarna så att det inte skulle ploppa ut någon bebis i ambulansen. Efter ytterligare en diskussion så bestämdes det även att en barnmorska skulle följa med och sitta brevid mej, men som tur var så missade jag den diskussionen och trodde i mitt stilla sinne att det var självklart...
När "ambulansmännen" kommer inkörandes med båren och full mundering så kunde jag inte låta bli att småle för mej själv. Tänk att det skulle bli såhär, som taget ur en förlossnings-dokumentär, haha, dom lovade i alla fall att dom skulle köra försiktigt. Vad nu det är.
Droppet hjälpte lite i alla fall och jag hade några småklena värkar ungefär var 15:e minut som sedan börjar utvecklas genom att kännas mera "neråt", men som tur var så var vi inte alls långt borta då. Det vet jag genom att barnmorskan böjde sej fram och frågade shaffören och sa att det inte längre var så stabilt här bak.
Jag var dock lugn som en filbunke hela vägen *klapp på min axel*, jag kände ju varken knappt av några värkar och inget huvud stack upp någonstans där det inte skulle. Än.
Fortsättning följer...
Barnmorska besök
Skylten utanför barnmorskan är ju väldigt...eh... lungnande. Eller nåt.
Den lill♥s hjärtljud låg idag (v.33) på 144. Och för att jämföra med då lillan bebodde magen så hade hon 148 slag/min i V.31 och 140 slag/min i V.34. Detta säger mej naada, men jag vet att vissa (tex du, mamma=) ) tycker det är intressant, så varsågod =)
Annars har jag hunnit bygga till mej två ramar idag som nu endast behöver lite färg för att bli klara, och påbörjat en tavla till lillans rum. Hurtiga jag. Om jag bara kunde göra lite nödvändiga saker också, som att packa till imorgon, fast sånt är ju inte lika kul.
Barnmorskan idag altså. Magen och bebis växer som dom ska, alla värden ser bara bra ut och jag kan konstatera att jag ökat 12 tunga kilon i vikt. Sedär, det var en glad överaskning! Själv hade jag gissat på minst tre kilo till...
Den lill♥s hjärtljud låg idag (v.33) på 144. Och för att jämföra med då lillan bebodde magen så hade hon 148 slag/min i V.31 och 140 slag/min i V.34. Detta säger mej naada, men jag vet att vissa (tex du, mamma=) ) tycker det är intressant, så varsågod =)
Annars har jag hunnit bygga till mej två ramar idag som nu endast behöver lite färg för att bli klara, och påbörjat en tavla till lillans rum. Hurtiga jag. Om jag bara kunde göra lite nödvändiga saker också, som att packa till imorgon, fast sånt är ju inte lika kul.
Alien?
Vad är det för en liten alien-bebis jag har i magen? Jag är helt säker på att den försöker gräva sin väg ut då man kan se hur det liksom "skrapas" längst med magen typ hela tiden, haha. Det syns hur tydligen som helst =)
För tillfället är min största kvällshobby att ligga och peta på magen och se hur det sparkar tillbaka ♥ Mysigt. Om det inte vore för den fördömda halsbrännan (som ÄVEN kommer på dagarna nu. -mutter-) så har jag absolut inget mer att klaga på =)
För tillfället är min största kvällshobby att ligga och peta på magen och se hur det sparkar tillbaka ♥ Mysigt. Om det inte vore för den fördömda halsbrännan (som ÄVEN kommer på dagarna nu. -mutter-) så har jag absolut inget mer att klaga på =)
Att föda
Medans Timmy tar på sej hörlurarna och försvinner in i antingen CS, LOL eller något annat dö-trist dataspel (hehe) ska jag sätta mej och läsa vidare på Gudrun Abascals bok "Att föda". Det är en SUPER bra bok för alla som är gravida eller på något sätt intresserade av graviditet och förlossning, och fastän jag redan läst den en gång känner jag att den ger mej något denna gången med! Rekommenderar den starkt.
Bilden lånad HÄRifrån
Bilden lånad HÄRifrån
Men halsbrännan!
Uäk, om jag försöker mej på någon ställning som inte innebär att jag sitter käpprätt rakt upp så kommer halsbrännan smygande, eller rättare sagt springande, på direkten. Inte kul alls, tur att det finns såna tuggtabletter mot det och dom hjälper faktikst på momangen! Ändå tog det mej ett helt avsnitt av "American horror stories" innan jag pallrade Timmy till köket för att hämta. =)
Nu har vi gått in i vecka 28 och det känns helt sjukt. Superbra också såklart att det börjar närma sej, men jag kan inte riktigt fatta att vi har turen att få en liten bebis till! Det känns som att jag ska vara, och har varit, gravid huuur länge som helst =)
Nu har vi gått in i vecka 28 och det känns helt sjukt. Superbra också såklart att det börjar närma sej, men jag kan inte riktigt fatta att vi har turen att få en liten bebis till! Det känns som att jag ska vara, och har varit, gravid huuur länge som helst =)
-Harkel- V. 28
Barnet växer och det känns i din kropp – du är lite tyngre och svettas mer. Har du dessutom märkt att du blir andfådd lite snabbare än vanligt? Det är helt normalt. Det beror på att barnet växer och att det finns mindre plats för din mage och dina lungor.
Ditt hjärta slår också lite snabbare (för att transportera runt den ökade blodmängden) och därför andas du lite snabbare än vanligt.
Men även om den har börjat bli lite mer krävande har du kanske också upptäckt att du har fått mer kontakt med den lilla människan inuti dig? Om du trycker lätt på magen är det kanske någon som trycker tillbaka. Be din barnmorska att hjälpa dig att känna igen barnets olika kroppsdelar. Det är kul att veta om det är en fot eller en hand som gör sig känd, eller om du smeker ett huvud eller en liten rumpa. Text lånad HÄRifrån
Jag måste absolut fråga Maggan (barnmorska) hur man vet vad det är man riktigt känner på! Skulle vara roligt att veta om man klappar på en liten rumpa eller ett litet huvud. Inte för att det spelar någon roll egentilgen =)