I onsdags ringde det en trevlig tös från Makeover Store här i Umeå och frågade om jag kunde tänka mej att komma dit, bli sminkad, tillfixad i håret och dessutom fotograferad -Helt gratis!
Inte säger man "Nej tack" till sånt vardagslyx inte, så idag trippade jag dit med mina lovade tre ombyten i ena handen och min handväskan i den andra.

Det började dock inte så lovande..
För det första så gick jag helt fel (hitta.se finns av en anledning!!), så jag var tvungen att pinna på allt det gick för att inte komma alltför sent, vilket resulterade i att jag var sådär lagom varm i pannan för att luggen ska sitta fastklistrad när jag kom fram. Nåväl, jag var ju faktikst på makeover, så här fick dom någonting att bita i!

Nästa missöde kom när jag skulle byta till kläderplagg nr 2, en vit skjorta och rutig hängsel-kjol. Men, vad ser jag? Vad tusan är det på skjortan?! Ja, den var inte vit i alla fall, snarare gul fläckig.? och då slår det mej... Jajusstja! Sist jag var ute och hade lov att dricka alkohol (många, många månder sedan) så spillde en snubbe sin öl över mej, och att man måste tvätta smutsiga kläder måste då för tillfället ha slintit ur hjärnan på mej, för den skjortan var verkligen inte tvättad!
Kreativ som man är -höhö- så använder jag mej av ett vitt linne jag hade på mej innan istället och svär lite tyst över att jag inte tittade noggrannare på kläderna jag valde ut igår, då hade jag inte behövt stå där som ett fån när fotografen påpekade min icke rena skjorta.


Vidare till missöde nummer tre.
Fotografen var duktig. Verkligen jätteduktig. Han visade hur jag kunde posa, och det såg naturigt och lekande lätt ut på honom, själv kände jag mej urlöjlig, vilket naturligvis resulterade i att jag brast ut i skratt inte bara en gång. Och inte heller var det ett något fenemint gulligt fnitter, utan mer som ett vrål. Aaahahahahaaa!!
Som tur var så var inte fotografen någon sur bitterfis, utan kunde skratta med mej lite. Eller åt, möjligtvis.

I alla fall, jag fick liten en förhandsvisning på kameran innan han gick för att föra över bilderna på datorn, och några såg faktikst ganska lovande ut.
Medans jag sitter och funderar hur många bilder jag ska ta med hem, (bilderna kostade, resten var gratis) så kommer "reseptionisten" mot mej med bekymrad min. Mina bilder gick tydligen inte att få in i datorn med programmet dom hade nu, och att ladda hem ett nytt program skulle ta evigheter! Jag skulle helt enkelt måste vänta eller komma tillbaka om en vecka för få tag i bilderna. (hon såg verkligen helt förstörd ut)

Jag gick med på att vänta en vecka (någon mer än jag som tycker 1 vecka är kort tid?), och självklart skulle jag få rabatt för besväret! Om jag hade varit riktig klyftig hade jag sagt att jag bor 20 mil härifrån och kört hit enkomt för detta. Vilken tragedi det vore, då hade jag med all säkerhet fått några gratisbilder!


Trots några missöden så får jag leende gå därifrån.