Sir väs!

När jag vaknade i morse och skulle säga hej till lillan så kom det bara något som liknade fräsningar ur min mun. Typ som när en katt fräser, fast aningen mesigare. Just så pass att det kommer ut något läte alls.
Så lät jag.
Men så trevligt.
.
Inte alls... Speciellt inte när det gör bajs ont i halsen samtidigt. Annat vore det om jag enbart var lite hes. Sånt kan man uthärda, då låter man bara lite lustigt. Så lustigt att vi, när vi var små, brukade ställa oss i  ridhuset och gallskrika hur länge som helst bara för att få den där "hesheten".
Man lärde sej hur efter ett tag man skulle skrika mest effektivt. Inte med magen, bara från halsen.
.

Bilden hämtad HÄRifrån

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0