Usch, bara av att skriva rubriken får mej att sucka tungt. Det är ungefär lika roligt att gå på banken som det är att gå på arbetsförmedligen. Banken + Arbetsförmedligen = Rolighetsgrad 0,00%
Nåja, nu är det gjort nu har både jag och lillan blivit ett sparkonto/pensionssparande rikare. Eller fattigare, rättare sagt.

På banken var det som vanligt packat med folk, och med lillan i bärselen och en snabb titt på turordningstavlan (jag hade nr 210, och det var på 159) beger vi oss ut på fönstershopping istället. Efter jag dreglat över några snygga skjortor på Carlings och dessutom fått syn på mina drömskor (1400:-... Äh, dom var inte såå fina..) beger vi oss åter till banken där jag gnuttar in genom fönstret bara för att se konstatera att dom bara hunnit ynka 4 nummer frammåt. -Mutter och morr-
Eter ytterligare en lång tids fönstershopping där jag riktigt släpat fötterna efter mej för att göra av med några extra minuter så har arbetsmyrorna på banken nu hunnit fram till nr 166...

Jag märker att lillan börjar bli hungrig då hon suger febrilt på sin hand, selen, tutten eller vad som nu kommer i närheten av hennes mun så jag bestämmer mej för att gå hem med henne till Timmy. Jag har ju inte brottom någonstans, tydligen.

Väl inne på banken igen sätter jag mej ner, och efter jag pratat med mamma ett tag tar jag mej ytterligare en titt på turordningstavlan.
"Företag Nr 171
Privat Nr 276"

....vänta nu!


Näe... har jag verkligen... Jo! Det har jag. Hela tiden har jag kollat på nummret längst upp på tavlan utan ens ägnat nummret under någon större tanke. Jag tittar på min lapp igen, "Privat Nr 210". Självklart.

Efter jag tagit ytterligare en lapp, nu med nr 289, tar det inte lång stund innan jag får fixat det jag kom dit för att fixa och jag tänker nog till en extra gång nästa gång jag tycker det tar lång tid på banken nästa gång.

Det enda jag kan säga om mej själv idag är IQ Fiskmås!