◊

När vi tittade på all packning i morse så såg det ut att behövas tre bilar för att rymma allting (vist är det konstigt, man åker alltid iväg med mer saker än man hade när man kom?) och jag fick nästan övertala Ida att ens prova packa i allting. Hon och mamma började nämligt prata om att dumpa mej och lillan tills pappa kom hem så han skulle kunna köra oss mot Umeå och mötas av Timmy, men jag tyckte inte det var någon bra idé! Mitt inre öga såg nämligen att vi absolut skulle rymma allting i bilen, och det som såg så omöjligt ut från början slutade med att det till och med fanns lite rum över. Vi skulle lätt rymma ett mjukidjur till i alla fall! Kanske har man fått lite av pappa Leifs packningsförmåga? =)

Jag ville så gärna räcka ut tungan och säga "vad var det jag sa?", men jag avstog från båda delarna och nöjde mej istället med att klappa mej på axeln lite. Sorgligt, va?

◊

Väl hemma möttes vi i alla fall av världens sötaste och gladaste Timmy, och han blev ännu sötare när jag såg att han städat lägenheten innan vi kom hem. Sånt tokgillas! En annan som blev glad åt att komma hem var lillan. Hon sprang efter katterna och tjöt hur länge som helst, haha. Sötonge! Nu sover hon i alla fall, och jag och Timmy ska ta igen lite förlorad tid. Närmare bestämt en hel vecka!

Nu har han fått göra vad han vill hela veckan, så jag tänkte tvinga honom att se Harry Potter med mej, och för att få honom lite mindre motvillig ska här även mutas med chips, dipp och godisch. Wisch me luck!

◊

Jag har ingen som helst ork till att leta fram kameran och ladda upp bilder, så jag bjuder på en gamm-gamm istället. Den till höger är jag, och den andra är Timmy.