Lillan kom hem med ett egengjort armband till mej en dag. Hon var såååå stolt över det och fröknarna berättade att hon ilsket skrikit till om något annat barn kommit i närheten när hon koncentrerat trädde pärlorna på plats. Haha, förvånar mej inte det minsta!
Arbandet är gjort i ståltråd, helt utan öppning, och när jag försökte få på mej det första gången insåg jag direkt att det skulle vara för litet, det var ju som sagt inte gjort i stretch... Jag frågade Luna om hon skulle prova det, men hon sa bara "Mammas", pekade på min arm och blinkade med sina stora, bruan ögon. 

Efter lite (mycket) våld, en mördbultad hand och ca 5 minuer senare satt armbandet på plats i alla fall, och där kommer det nog att sitta ett bra tag framöver, för Av kommer det då inte =)