Jag och Flip kom just hem från 1 timmes kvällspromenad i sommarkylan. Han har sprungit som en dåre medans jag har njutit med Ludovico Eunaudi i öronen. 

Ahhh ro i själen. 

Om jag bara kunde göra något åt min överskottsenergi skulle jag somna leendes ikväll, men att springa är ju bara att glömma! Bara jag nyser så vill jag grina. Typ så. 

Men att gå gick hyfsat. 

Nu måste jag spola ur den här nedra färgen jag har i håret. Åhhhh, varför kunde jag bara inte födas brunett??