"Sara" och Danika är verkligen varandras motsatser. Natt och Dag. Svart och vitt. Sara och Danika.

Danika är liten och nätt med spänstiga, kvicka steg, väldigt lyhörd med både säte och hand, kort sagt en dröööm att rida. Sara däremot är stor och en lite grövre typ av halvblod (ingen fullblodskorsning här inte), hänger mer än gärna i handen och går inte fortare än vad hon behöver, haha ! Efter att ha ridit Danika i nästan två veckor så kändes Sara som en gammal pensionär på söndagspromenad =)

·

Hon naggade fast i bettet ganska på direkten, men efter vi travat fram på cavaletti och kryss i åttor och bågar mjuknade hon något i både sidor och mun, men jag var verkligen tvungen att rida som en blådåre för här får man verkligen ingenting gratis!

Men då plötsligt släppte det något. Hon började jobba ordentligt med bakbenen och kom upp i formen något, och OJ vilken skillnad det blev. Är detta samma häst?

Jag var fortfarande tvungen att vara på henne ganska mycket då hon mer än gärna tar ett extra galoppsprång innan hindren, men dom flesta språng litade hon på mej så pass mycket att hon hoppade av då jag ville. Vilken skillnad det blir då, inte helikopter-språng =)

"Ridläraren" (förre ägaren) var väldigt nöjd med oss i alla fall, tyckte att jag red bra och hade enormt bra balans. Sånt är alltid kul att höra! Och behövligt.

·

Övingen vi gjorde var verkligen vad "Sara" (undar just om det är hennes riktiga namn eller smeknamn..?) behövde för att komma loss, och nu vet jag lite vad jag ska tänka på när jag rider henne. Men först och främst måste man få igång FRAMMÅTBJUDNINGEN, då kommer nog det mesta av sej självt. Typ.

·

Detta nedan var uppbyggt i alla fall, då kan man göra lite hur man vill. (Inte om man är på hoppkurs förstås)