Åhhhh låt mej bli kvitt denna vedervärdiga förkylning, jag står snart inte ut!
Igår morse vid ungefär halv 9 kanske så känner jag en huvudvärk komma krypande, och inte nog med det så märker jag av ett lätt "skimrande" på mitt vänstra öga. SATAN OCKSÅ! Migrän påväg, nu gäller det att handla snabbt!
Jag kastar på både mej och lillan jacka och byxor och går över till grannen för att låna telefon för att ringa hem Timmy (jag måste skaffa nytt abonemang) och redan på den lilla stunden har "skimrandet" nu nått hela mitt vänstra öga. Mycket obehagligt att bara se med ett öga... huvva.
Timmy svarar inte, så jag lämnar två brådskande röstmeddelande och går tillbaka hem igen. Väl hemma har nästan all min syn tagits över att detta elendiga "skimrande", så mycket att jag knappt ser vars jag går, följt av en väldig yrsel vilket resulterar i att jag ramlar omkull på golvet en gång. Inte mycket nice...
•
Tillslut ringer Timmy i alla fall, och jag säger att han måste komma hem så fort som möjligt, och det gör han. Alldeles lagom tills han kommer hem så ligger jag också och spyr i toan också. Ett trevligt sätt att spendera en dag.
Något lite mera trevligt var helgen och 3-årstestet i Boden. Lilla "Rut" skötte sej exemplariskt på banan och kammade hem inte mindre än 50 p som Dressyrtalang och 48 p som Hopptalang! Strömsholm- here we come! (dom iaf, får se om jag hakar på)
Hoppningen gick sådär faktikst... hon var ganska matt och rättade sej dåligt. Domaren såg hennes enorma kapacitet i början och sa att han mer än gärna skulle sätta högre poäng på henne, men kunde inte då hon presterade som hon gjorde. Det kändes lite kasst då både jag och Johnna vet att hon hoppar 10/10 om hon har en bra dag.
Nåväl. Hon skötte sej i alla fall utmärkt på banan, och man kunde känna sej mäkta stolt då man ledde runt henne. En riktig snygging är vad hon är! Annat är det inna i boxen...
Jag höjer min högra hand och placerar den andra på bröstet när jag säger att jag aldrig i hela mitt liv skådat en häst med ett sådant humör! Om man fantiserar ihop den värsta tonåringen av dom alla, multiplicerar den med 25, lägger på några år av trots så kommer man ändå inte ens i närheten av hennes humör. Hon hugger, sparkar, trampar, tränger, stegrar och visar verkligen noll respelt när jag skulle sköta om henne, och jag fick bittert ångra orden jag sa fredagen just innan vi for "Guu, vad snäll hon är. Hon är ju jätte mysig, ju"
Bah! Bara knoppningen tog närmare en timma, och det fanns tillfällen då jag verkligen trodde att jag skulle bli sparkad eller ett revben fattigare, men som tur var kom vi alla hem oskadda.
Men det sägs ju att dom bästa tävlingshästarna är dom som har det sämsta humöret. Det stämmer nog ganska bra.
♥
Snygga "Rut" och jag. Världens bästa uppställning, höhö
Jo, Timmy undrade varför vi inte duschat henne. Hon såg ju alldeles grå-daskig ut =)