Sista natten med gänget
Eller ja... sista natten i den här lägenheten i alla fall. Imorgon kommer vi förmodligen och förhoppningsvis att spendera våran första natt som "Flurkis-bor". Love it!
Då vi fick tag i släpen (släpet?) redan idag så kunde vi inte motstå att köra ett lass redan ikväll.
Luna i mitten med sin super-duper starka mamma och sin farmor Kicki och farfar Lasse i bakrunden.
En enstaka dag kvar...
...tills vi flyttar! Wiihoo!
Fortfarande finns det ju endel kvar att packa, och en hel del kvar att städa, men vi har ju inte anlitat gratis arbetskraft för ingenting heller!
Lillan kryper för fullt, och det roligaste som finns är att ställa sej upp längst... ja, allting faktiskt! Från bord och soffa till gungstol och sopkorg. Allting som är högre än golvet, i princip.
Man hör när hon lyckats ställa sej mot något, hon avslöjar sej med några "Heeh..heeh..heeh.."(beavis and butthead) och då gäller det att vara på sin vakt!
Minsta lilla ljud från oväntat håll kan rubba hennes koncentration och kräva en vridning av båda huvud och kropp åt det håll ljudet kom från, och -poff!- så var hennes stöd väck och hon drattar i backen! (golvet)
Ibland olyckas det och hon slår i något, andra gånger imponerar hon och tar emot sej. Som det ska vara, med andra ord.
Bilden hämtad HÄRifrån
Harry Potter och häst-virkning
Bilden hämtad HÄRifrån
Den bjöd på många, många skratt och några nästan gråt-tillfällen, så man får helt enkelt ha lite överseende när det blev aningens långtråkig uti kanterna. Allting viktigt måste komma med så puckorna som inte läst boken hänger med... =)
Den får 7 välförtjänta gummisulor av 10 möjliga.
Annars då? jo, jag har kämpat med att dra in ytterligare några vuxenpoäng förutom stickningen -Jag har nämligen lärt mej virka! Självfallet har jag även dragit Timmy med mej.
Ingen av oss är särskilt jätteduktig på virkningen (än, då...) så för att inte tappa bort oss fullständigt i varven sitter vi båda knäpptysta och räknar... "Ett... två... tre... fyra... sex... nej, fan!"
Våra kvällar är med andra ord fullbokade av våran tysta, privata och ytterst hemliga syjunta.
Vill du vara medlem? Det är nästan kostnadsfritt -bara 1500/termin!! (eget garn medtages)
Passa på! Maila mej på [email protected]
Först till kvarn...
Här är i alla fall mina två senaste (enda) mästerverk!
Måndag Nov 22:1
Tänka sej...
Det är sju månader sedan det var första dagen på resten av våra liv. Sju månader sedan man kände sej fullkomligt blåslagen och lyckligast i hela världen på samma gång. Sju månader sedan man gick runt med världens fulaste (men dock ganska bekväma) blöjtrosor.
Med andra ord -Sju månader sedan Världens Finaste Luna kom till denna värld.
Hux flux så har vi ett litet barn som kryper, ställer sej upp mot möbler, säger mamma och pappa, gör pussljud, sitter och gör "indian-ljud" alldeles själv.
Helt sjukt, vad fort tiden går!
Lillan med kusin August nu på förmiddan.
Söndag Nov 21:1
Vi har just kommit hem efter dryga två timmar på sjukan. Akuten, till och med. Lillan har fortfarande dryga 38,3 i temp, och har visat obehag (tårar) när hon ska kissa sedan inatt. Hon kan vara hur glad som helst, och från ingenting blir hon otröstlig och därefter kommer kisset.
Vi anade att det kunde vara uvi, men varken urinprov eller blodprov visade något som inte var som det skulle. Skönt, men det förklarar inte varför hon blir så jätte ledsen när det är dax att göra i blöjan... Vi kom i alla fall fram till att vi skulle avvakta lite, och om inte febern går ner eller om hennes "besvär" blir mindre ska vi komma tillbaka.
Jag hoppas innerligt att hon slipper urinvägsinfektion i sin ringa ålder... och resten av alla hennes åldrar!
Bilden hämtad HÄRifrån
Lördag Nov 20:2
-Haha, säger Eiya. Det gäller att lägga sej till rätta just utom räckhåll.
Idag har vi hållit oss inomhus då lillan haft feber. Inatt hade hon inte mindre än 39,6, nu har den dock sjunkit till "bara" 38,2. Hon verkar inte trött och hon äter som vanligt. Kanske är det tänder på G?
Vi har i alla fall bara tagit dagen som den kommit idag (till skillnad från andra dagar då vi har fullt upp, höhööö) och snart kommer nog Emil och Sandra hit. Jag ska kicka ass i Talisman ikväll. Dom kommer att måste böna och be om nåd, och kanske jag skonar dom... beror på vilket humör jag är på.
Jag Älskar er, mina små geléhallon! Lördag Nov 20:1
Lillan har haft feber inatt, 39,5 grader. Stackarn.
Med andra ord har jag inte sovit många timmar inatt. Man kan räkna dom på två fingrar.
Fredag Nov 19:3
HAHA!! Lilla gumman är helt från vettet.
Fredag Nov 19:2
Färgerna gör sej inte riktigt helt rätt, men lite bilder blev det iaf.
Vardagsrummet: Ljusbrun/latte färg. Neutral och harmonisk. Lite mörkare golv. Dom förskräckliga persiennerna ska dock väck!
Hallen: Nån typ av grön färg? Inte så sjukhusaktigt som det ser ut =)
Hallen: igen
Köket: Enkelt vitt med en fondvägg med svart krims-krams. Såg dock att vi absolut kommer att behöva köpa nya handtag till skåpen, dom som satt på var gräsliga. Mörkgrått golv, typ.
Lillans rum: Jääätte fin grön färg som passar till ungefär allt. Perfekt! Tror dock vi kommer att plocka bort dörren till vardagsrummet. Det är ju inte så att vi kommer att stänga in henne på sitt rum. Än...
Gästrummet: Inte så som bilden visar. Mycket mera lila. Bara lila, faktiskt... Fint och neutralt tyckte jag. Timmy tyckte bara det var fint.
Vårat sovrum: Där magin händer. Höh... Grå-färgen var väldigt snäll på bilden, mycket mörkare i verkligheten.
Sådärja! Nu fick jag mej ytterligare en titt i lägenheten innan inflyttningen nästa helg (shiiit, måste börja packa) och syster Ida fick några ytterst viktiga SMS skickade. En hel-bra dag med andra ord!
Fredag Nov 19:1
Nu har vi fått tillåtelse att köra lite kartonger till nya lägenheten. Finally! Jag vill se hur allt ser ut i verkligheten. Färgerna vi valt har vi ju bara sett på en bit papper, så det lär ju se annorlunda ut i hela rum, och golven har jag faktiskt ingen aning om vad dom gjort åt. Förhoppningsvis blev det som dom sa från början, att det skulle bli klick-golv, men man vet ju aldrig. Kanske har vi inget golv alls?
Bilder tillkommer senare om vi inte går genom golvet.
Torsdag Nov 18:1
Det ska bli såå skönt att komma en bit utanför stan! Katterna kan få börja komma ut, man kan gå över vägen utan att vänta på grön gubbe och hästlukt kommer inte att kräva en kvarts biltur. Att lillan får en gigantisk lekplats på bakgården får inte heller förglömmas.
Som vanligt gick jag en sväng runt i affärerna med tankarna "Om jag hade mycket pengar skulle jag...", och som vanligt hittar man alldeles för mycket saker till alldeles för lite pengar.
Annat är det när man faktiskt har tänkt köpa något. En jacka till exempel. Plötsligt har hela stans jackor förintats och kvar finns enbart osmakliga kläder till stöld-priser. Nedrigt, va?
Dit jag ville komma var i alla fall det nya spets modet. Jag flinar när jag skriver för jag tycker det ser så förskräckligt ut... Spets till viss mån kan vara jätte fint, men när det går så över styr att man ENBART har på sej ett spetslinne/tröja med en väldigt synlig BH under (helst i annan färg) känns det bara för mycket. Vad hände med att lämna lite åt fantasin?
En tight klänning räcker inte längre, helst ska man avslöja varenda födelsemärke också.
FINT (bilden hämtad HÄRifrån)
INTE FINT (bilden hämtad HÄRifrån)
Onsdag Nov 17:2
Idag var David och hans gröngölingar (militärsnubbar) i Umeå och marscherade runt i hopp om att få underskrifter till eventuell värvning och likn. Dom skulle hålla till i Centrum hela dagen lång, så jag tog lillan i vagn och begav oss dit. David träffar man ju trots allt inte varje dag!
Vi gick, och gick, och gick, men inte en endaste militär var i sikte. Var camouflaget så bra att dom inte syntes? Ja, det verkade så...
Lillan ledsnade så vi gick hem, och väl hemma såg jag att han skulle hålla till inne på MVG. Dööööh, vi hade ju bara spanat utomhus.
David och Thomas
Jag gick i alla fall tillbaka för att åtminstone säga hej och tvär-prata lite, och jag tog reda på både det ena och det andra. Bland annat att deras utrustning väger ca 22 kilo ("Det är som att gå runt och bära två stycken av dej, Moa" Bah) och att deras vapen inte var laddade för tillfället. Självfallet tog jag tillfället i akt och frågade om jag fick provhålla geväret. Det fick jag.
.
Man får tydligen inte sikta på folk trots att den var oladdad och utan skott. Folk ryggade nästan tillbaka. Ta bort nästan...
Nåja, man lär sej något varje dag.
Onsdag Nov 17:1
Det är så skönt att vakna 6 på mornarna, man hinner med så mycket då....
Tisdag Nov 16:2
Ikväll följer fortsättning på min och Timmys Harry Potter Maraton.
Jag har en dålig vana (tvångstanke om ni vill det) att när det tillkommer någon ny bok/film i en serie så måste jag läsa/se böckerna respektive filmerna som finns före i rätt ordning en gång till innan jag kan se eller läsa den nya.
Jag har alltså läst Harry Potter och de vises sten inte mindre än sju gånger, och Om jag kunde drömma minste lika många gånger, dock av en helt annan orsak.
Jag måste tydligen duscha innan vi ska se någon film. Förstår inte... hästdoft är väl något alla vill ha på sin huvudkudde? Om det fanns på tub skulle det finnas hamstrat i varenda garderob. Så det så!
Tisdag Nov 16:1
Vaknade strax över sju i morse av att lillan låg och skrattade. Steg upp för att se vad som var så roligt, och när hon fick syn på mej blev hon helt vild, ljudnivån steg med minst 125db Hon väntade helt klart på att någon skulle rädda henne ifrån hennes bur. Sötgris!
Hon väntade helt klart på att någon skulle rädda henne ifrån hennes bur. Sötgris!
Jag blev även sugen på att se Harry Potter och Dödsrelikerna imorgon på bio, och jag såg på sf att jag inte var den enda som tänkte i dom banorna.
Idiot-varning på hög nivå är ju att dom släpper del 1 nu i år, men släpper del 2 i samma film ett år efter. Det är inte bara idiot-varning, det är IQ fiskmås! -Kvack Kvack-
Timmy sitter och stickar nu, (ja ni såg rätt) och jag funderar på att fortsätta med min "present" till lillan. Det kommer att bli såå fint. Här kommer en ledtråd
Den som gissar rätt vinner ett bugg.
Söndag Nov 14:1
Farsdag idag, altså. Passande nog råkade vi ha ett paket gömt i garderoben med en Jamie Oliver kokbok, "Världens Bästa Pappa"-boxer samt ett kort. Passande nog.
Lillan hjälpte pappa att öppna på sin eget lilla vis med galet viftande armar, och som hon stirrade på papperet sen försökte hon nog hypnotisera det. Dock utan framgång, tror jag.
Igår bjöd vi in oss själva på middag hos Ida och Johnny. Inte så oförskämt som det låter då vi stod för maten och dess lagande. Halva lagandet i alla fall. Timmy och Johnny kom på att dom nog absolut var tvungna att spela lite dataspel, så Ida fick rycka ut istället.
Tacogratäng med Johnnys hemmagjorda chokladmousse, mums! 15 poäng av 10 möjliga.
Känner att jag måste visa lillans krypin-skills... varför krypa på knäna när man kan använda fötterna på en gång?
Har anlitat lillasyster så att även min pappa får en liten gåva dagen i ära. Tråkigt att det ska vara så många mil emellan...
Fredag Nov 12:1
Idag har pappa Timmy fått egentidat lite då jag och lillan begav oss ut på en långprommis i det lagom kyliga vädret och dom dåligt plogade gångstigarna.
Först en sväng efter älven för att sedan avrunda med lite fönstershopping i stan. Blev lite uttråkad efter ett tag, så vi gick och hämtade Ida och lilla Noel, och bara sådär fick han sin jungfrufärd i sin nya vagn. Tror dock inte han var lika exalterad över det som hans mamma var. Höh.
Om mina planeringar inför årets julkort blir i närheten likt bilderna jag har i mitt huvud kommer dom att bli KUNG! Allt som behövs är någon decimeter snö till, men det hoppas jag ska komma inom en snar framtid. Lillan har även sagt att hon vill göra sin första snöängel snart, så nu är det 4 tummar hållna för mera snö. 6 om vi får med oss Timmy...
Ge mej mera snöö!
Bilden hämtad HÄRifrån
Torsdag Nov 11:2
Såg just på Annlis blogg att dom hade sett Nightmare Before Christmas och blev genast sugen på att se den jag med. Självklart har jag även övertalat Timmy att se den med mej, trots att han envisas med att "Han inte tycker om musikaler".
Han skyller jämt på det när jag vill se en film han inte vill se. Eller så söker han febrilt på internet efter något annat han kan skylla på, men den här gången lyckades han INTE! Efter bara lite tjat så gav han med sej och sa "jag kan ju se ett tag i alla fall...." men jag ska nog se till att han sitter bänkad hela filmen lång!
För Tim Burtons egna skull hoppas jag att det är en riktigt bra film!
Såg även att den kom ut redan -93, och jag kan för mitt liv inte komma på varför jag inte sett den tidigare.
Bilden hämtad HÄRifrån
Torsdag Nov 11:1
Eiya har tänkt att åka bort. Jag hittade henne liggandes i Lunas resväska med allt hon äger, dvs henne själv.
-Jag ska resa till kattplaneten, svarade Eiya då jag frågade vars hon skulle ta vägen.
Idag har jag egentidat lite genom att åka och handla, och jag överträffar mej själv genom att nästan enbart köpa saker som stod med på listan. Det första jag haffade på Ica MAXI var schampo och balsam, och det var verkligen behövligt kan jag lova!
I fem dagar ha duschat med enbart duschcreme, och det har liksom inte samma resultat som ett schampo har i håret... känns som man lika gärna kunde ha skippat att tvätta håret över huvud taget för det blev endå ingen skillnad. Smöööre!
Bilden hämtad HÄRifrån
Onsdag Nov 10:2
Detta är skrivet av en amerikanare, Jim Willis, och åsyftar på alla dessa omplaceringshem som finns och vad som sker med dessa djur...
Han har gett alla total copyright på den så länge hans namn finns med. Den är bara att sprida vidare, förhoppningsvis får den folk att tänka efter...
Han har gett alla total copyright på den så länge hans namn finns med. Den är bara att sprida vidare, förhoppningsvis får den folk att tänka efter...
Hur kunde du?
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän.
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän.
När än jag var dum hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade Hur kunde du?- men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog ett litet tag längre för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans.
Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på ditt stadiga andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för glass är inte bra för hundar sa du), jag tog långa tupplurer i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagarna.
Stegvis började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och lade mycket tid på att leta en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och när du blev kär blev jag lycklig
för din skull.
Hon, numera din fru, är inte en hund-människa men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig.
Det tog ett litet tag längre för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans.
Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på ditt stadiga andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för glass är inte bra för hundar sa du), jag tog långa tupplurer i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagarna.
Stegvis började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och lade mycket tid på att leta en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och när du blev kär blev jag lycklig
för din skull.
Hon, numera din fru, är inte en hund-människa men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig.
Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att du och Hon var oroliga att jag skulle skada dem, och jag fick spendera mesta delen av min tid bannlyst till ett annatrum eller en hundbur. Och vad jag ville älska dem, men jag blev fånge i kärleken.
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade fingrar i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar- ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes.
Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemlig drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt dem foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig.
Dom senaste åren svarade du bara Ja och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara Din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärsmöjlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men där var tider då Jag var din enda familj.
Jag var jätteglad över bilturen (som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet.
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade fingrar i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar- ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes.
Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemlig drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt dem foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig.
Dom senaste åren svarade du bara Ja och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara Din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärsmöjlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men där var tider då Jag var din enda familj.
Jag var jätteglad över bilturen (som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet.
Du skrev under lite papper och sa Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne. De skakade på huvudena och gav dig en ansträngd blick. De förstår verkligheten att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls under tiden han skrek Nej pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund! Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv!
Du gav mig en hejdåklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att Du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade
sina huvuden och sa Hur kunde Du?
Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan.
I början då någon passerade min bur, bubblade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var NÅGON som brydde sig,
NÅGON som kunde rädda mig.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att Du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade
sina huvuden och sa Hur kunde Du?
Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan.
I början då någon passerade min bur, bubblade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var NÅGON som brydde sig,
NÅGON som kunde rädda mig.
När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt i korridoren in i ett separat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum.
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt i korridoren in i ett separat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum.
Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av frihet och lätthet. Kärlekens fånge hade nu kommit till sitt slut.
Av min natur var jag orolig för henne. Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina obehag och ledsamhet.
Artigt och snällt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.
När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: Hur kunde du?
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa jag är så ledsen. Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden.
Artigt och snällt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.
När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: Hur kunde du?
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa jag är så ledsen. Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden.
Och med den sista lilla kraften jag hade, försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt Hur kunde du? inte var riktat mot henne.
Det var du, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta vara så lojala mot dig som jag har varit!!!
Det var du, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta vara så lojala mot dig som jag har varit!!!
Onsdag Nov 10:1
Ridningen igår altså.. Helst av allt skulle jag vilja säga "Ridning? Vilken ridning?", men tyvärr så finns det levande vittnen...
Alita skötte sej dock jättebra! Bjöd på bra och tog mycket större markyta än hon brukar. (Duktig häst!) Det var min ridning som var i riskzoonen. Jag tror att min hjärna för tillfället befinner sej på någon varm plats och bara latar sej, för med mej är den då inte!
Jag visste exakt vad jag skulle göra för att bättra på det som kändes "sådär", men jag gjorde inget. Bara satt där som ett fån och nöjde mej med den där "Det kändes sådär..." känslan.
Jag blir tokig på mej själv!!
och nu dröjer det en vecka innan jag, förhoppningsvis, kan ändra känslan över min senaste ridlektion... Åhhh! Ridning en gång i veckan suger!
Jag tror bestämt att det har kommit någon slags "Träna-så-mycket-som-möjligt" trend. Överallt man ser så står det "Har just varit på gymmet", "Ska snart fara och träna" eller "Imorgon blir det träning", och jag är inte bättre än att jag nog ska haka på den trenden. Nu järnspikar ska extrakilorna väck! Det blir super nu när vi flyttar och får eget gym i källaren med allt man kan tänkas behöva.
Sommar 2048, here i come!
Tisdag Nov 9 :3
Jag stoppar telefonen i laddning på den varit batterilös hela dagen, och det dröjer inte länge innan ett "Piiip" hörs. Ett meddelande säger att ett 07******** har försökt nå mej 2 gånger under dagen, jag känner igen numret men kan inte komma på vem det är.
~~
Jag: Det är någon som har ringt... Timmy, kan du kolla upp ett nummer på Hitta?
Timmy: Mmm... vänta lite bara...
Moa: Det slutar på **7... vems nummer slutar på **7?
Timmy: Vet inte.
Jag rabblar upp hela numret.
Timmy: Moa... det där är mitt nummer...
~~
Virrig? Jag? Nääe
Tisdag Nov 9 :2
Maoui har tittat menande på mej hela dagen och direkt vi har fått ögonkontakt har hon jamat envist. Så envist att jag nyss skickade ut Timmy och lillan för att köpa den hon trånat efter hela morgonen -Burkmat. Uuuäääk!
-Vars ska vi?, frågar Luna
Tisdag Nov 9 :1
Lillan har just somnat för andra gången idag och jag håller på att rengöra ugnen. Medlet är ditsprayat, men jag väntar med att rycka in ett tag till så medlerna, förhoppningsvis, gör sånt underverk att det bara är att torka av...
Jag använde mej till och med av uttrycket "Två är bättre än en" och använde två olika sorters medel, och jag hoppas stenhårt på att det rengör dubbelt så bra.
~
Är det bara jag, eller har alla ett tyst, hemligt avtal med sej själv som man inte får reda på förrän det är dags att flytta, nämligen att man absolut inte ska slösa någon dyrbar tid åt att rengöra ugnen.
Att torka av plattor, bänkar och bord efter maten har ju blivit lite av en självklarhet, men ugnen? Äsch, den skiter vi i!
~~
~
Såg även HÄR att vanlig tandkräm fungerar superbra som "polering" på luckan, det tål ju att testas.
~
Nov. 8, 2010
Idag bjöd vi in oss själva hos Ida och Johnny, och det är här vi har spenderat ungefär hela dagen. Dom hade kvar bland annat en kladdkaka och en halv Geisha-kaka som dom ville bli av med, och jag är snäll som vanligt och offrar mej.
Timmy hann inte få sej någonting, men han får skylla sej själv. Han vet att han måste ligga i om han ska hinna snappa upp godis innan det blir slut =)
~~
Luna och lillkusinen Noel
~~
Lillan ville så gärna bara smaka/dra lite på Noels hår, men hon var inte snabb nog för fyra par händer. Bättre lycka nästa gång...
Morrn!
Jag är i vanliga fall är ganska trött på mornarna, och att ligga kvar några extra minuter i sängen har blivit lika naturligt som att byta bajsblöja. I morse var det dock andra bullar!
Inom loppet av några microsekunder hade jag hoppat upp ur sängen och fann mej själv i ett väldigt vaket tillstånd.
~~
Men vad var det då som fått min annars ganska sega hjärna att vakna till liv?
Jo, innifrån spjälsängen hördes ett väldigt tydligt "Mmaaa-maa". Inte en gång, inte två, utan tre gånger!
Lillan sa Mamma!
~~
Hon har lekt med både "M" och "P" ganska länge nu, men det är första gången det kom ut så klockrent! Tidigare har det låtit ungefär "Mmmmmmppfhmmm", "Mmmuuemmmppfh", "Mmmmaaammpfh", "Pppffppp" och "Paaapaaapaaapfh".
Våran lill-sej håller på att bli stor..
*
Bilden hämtad HÄRifrån
Bokmalen är framme igen
Jag har inhandlat en ny bok till mitt framtida gigantiska bibliotek.
Jenna Jameson -Att älska som en porrstjärna, jag fick tipset av Karin och jag tror den är grym!
Tiden går fort då man har roligt
Gårkvällen spenderades hos Karin, Jimmie och lilla Elmer och Emil och Sandra. Kameran tog vi med oss, och den låg lydigt i hallen under hela kvällen. Typsikt.
~~
Det stog i alla fall knytkalas på schemat, och det bjöds på bland annat kycklingpaj, fetaost-soltorkade tomater paj och "en sån där knöl man ha i ugnen" (tjälknöl). Pricken över i:et blev glöggen och pepparkakorna. Mera gourmet kan det inte bli!
Det tog dessutom inte lång stund innan vi kom fram till att det var "männen" (ja, dom förtjänar kaninöronen) som låg bakom 95% av all mat, och ännu mindre stund tog det att komma fram till att vi nog kan leva med det =)
~
Middagen följdes av 2 omgångar Alias som spelades oavgjort (tjejerna mot killarna), och när vi insåg att klockan slog mot midnatt började jag fundera seriöst över om jultomten verkligen stjäler timmar av dygnet när man inte tittar...? Vi fick i alla fall tacka för oss och sladda hemåt med våran framhjulsdrivna bil (åh, vad jag vill ha en 740 att busköra med =))
~~
~
Idag var det meningen att jag skulle åka och provrida en eventuell medryttarhäst, men efter han gjort sej illa i hagen igår så bestämde vi snabbt att det skulle vänta några dagar till han är helt 100%
*
Bilden hämtad HÄRifrån
Lilla Noel
Äntligen har min retsamma hosta gett med sej så pass att vi vågade oss iväg för att få oss en glimt av lilla Noel. Dom fick åka hem idag så det passade ju alldeles ypperligt bra, med tanke på hur mycket jag tycker om att vistas i sjukhus..
Det var som jag befarade... han var jätte liten! Och så bedårande söt!
~
~
och så lätt! Den kändes nästan som att man inte höll i något alls. Om det inte vore för hans mamma och pappa hade jag nog lätt kunnat ta med honom hem utan att märka något alls. Dom skulle förmodligen tycka att det saknades något...
Äh, man får väl vara lite givmild =)
~
~~~
Noel och pappa Johnny
~~
~
Mamma Ida och Noel
~~
~
En Ryamatta. ...Eller vänta nu...?
~~~
~~
Mamma Ida och Noel. En nyfiken liten Luna-kusin i bakrunden
~~
~
Jag och lilla Noel, Timmy och eh...lilla Luna.
Rubens barn
Dom här dockorna är ju bara för underbara! Jag tyckte bestämt lillan sa att hon önskad en sån här i julklapp =)
.
~
"Alla våra dockor är individer - precis som du och jag!
Det gör att du i varje möte får en personlig relation med ditt speciella Rubens Barn, vars milda utseende väcker fortsatt stor nyfikenhet och är den största hemligheten med framgången för Rubens Barn!
~
Vår medvetna tillverkningsmetod är att varje enskilt broderat öga, Liksom varje mun appliceras och sys för hand på varje exemplar. Det är dessa näst intill osynliga, men oerhört viktiga skillnader hos varje docka som gör ett Rubens Barn alldeles speciellt levande med egen individuell utstrålning och själ.
~
Det värmande kroppsmaterialet av mjukaste fleece är speciellt utvalt för är att locka extra till beröring, välbefinnande, tröst och trygghet hos gammal och ung.
~
Våra dockor är skapade för alla åldrar, och tilltalar alla åldersgrupper. Med våra dockor leker barn i många hem, och dockorna röner stor framgång i skolor rehabilitering och demens vård."
Det gör att du i varje möte får en personlig relation med ditt speciella Rubens Barn, vars milda utseende väcker fortsatt stor nyfikenhet och är den största hemligheten med framgången för Rubens Barn!
~
Vår medvetna tillverkningsmetod är att varje enskilt broderat öga, Liksom varje mun appliceras och sys för hand på varje exemplar. Det är dessa näst intill osynliga, men oerhört viktiga skillnader hos varje docka som gör ett Rubens Barn alldeles speciellt levande med egen individuell utstrålning och själ.
~
Det värmande kroppsmaterialet av mjukaste fleece är speciellt utvalt för är att locka extra till beröring, välbefinnande, tröst och trygghet hos gammal och ung.
~
Våra dockor är skapade för alla åldrar, och tilltalar alla åldersgrupper. Med våra dockor leker barn i många hem, och dockorna röner stor framgång i skolor rehabilitering och demens vård."
~~
Fretak
Jag får lite panik när jag tänker på att vi flyttar om dryga 3 veckor. Det finns hur (läs: HUUUR) mycket kvar att göra som helst, och trots att jag packat säkert 15 lådor med grejer är det ingen märkvärdig synbar skillnad i lägenheten. Ja, förutom att gästrummet är fullt i kortonger då, förstås.
*
*
Kim och Maya med sina respektive, samt mamma, kommer till Umeå idag. Mamma stannar hela helgen medans resten av järngänget drar vidare mot IKEA för möbel-shopping, antar jag.
Mamma har lovat att hjälpa mej med rengöring av fönster i helgen innan det blir alltför kallt, men något i den bakre delen av hjärnan säger mej att hon inte vill stå och putsa fönster hela helgen =)
Busted!
När klockan slog 10 i morse (eller 11 då vi inte ställt om klockorna än) tyckte jag helt klart att det var slut-sove för herr pappa Timmy, så jag tar Luna i famn och skuttar upp i sängen för att väcka honom
(läs: skuttar = kravlar)
.
Jag: Dags att vaakna!
Timmy: Det är ingen idé...
Jag:..öh, vaddå ingen idé?
Timmy: Men det är inte idé.
Jag: *Hmfh*.. varför är det inte idé?
Timmy: Jamen, jag och Luna skulle spela baseboll inatt, och du skulle väcka mej...
Jag: Jaha, ja. Det var ju dumt av mej..?
Timmy: Mmmm..
.
Jahaaa, där hör man! Timmy och Luna är altså ute på nattliga äventur utan mej! Det var det värsta!
.
Ja vist ja -Ridningen
Jag blev då alldeles till mej igår att jag total glömde bort mitt ridinlägg som jag planerat att göra. Det känns dock lite avlägset nu efter den roliga Noel-nyheten, men... Jah!
*
*
Ridningen igår gick i alla fall grymt bra! Fick igenom henne ordentligt utan att tappa "GO:et" i i traven, kunde även korta och länga henne i galoppen hur mycket jag ville utan att hon började "studsa" och tjorva. Av hennes tjurighet märktes inte ett spår. Kort sagt så gick hon som en klocka. En sån där dyr, eftertraktad en =)
.
Tyvärr blidde det inga bilder då inställningarna på kameran var fel, och varenda bild var hur suddig som helst. Inte heller har jag någon video att erbjuda då det spelas in med en videokamera från tidigt 1700-tal, men några bilder lyckades jag rota fram..
*
Jag och köttbullen. (aka Alita)
*
Jag och Sarkof (ja, mitt hår är dränkt i svett)
*
Lina och Sarkof (med inget svett i håret... MÄH!)
Asså.... va?!
Altså, nu är jag då helt ställd... jag har altså blivit moster idag!
*
*
Idag, kl 17.21, tyckte Ida och Johnnys lilla NOEL att han fått nog magens insida och tyckte det var dags att äntligen få träffa mamma och pappa på riktigt för första gången =)
2890 gram och 47 lång... så liiiten! Lillan var ju värsta biffen i jämförelse med sina 3420 gram, och vi tyckte hon var så liten, så liten. Tänk om jag inte vågar hålla =)
*
Jag kan på riktigt inte fatta att dom i denna stund förmodligen, alldeles utmattade, sitter som världens stoltaste föräldrar och ler mot sitt sovande underverk. Dom har blivit föräldrar. Shit! Jag har blivit moster. Shit!
Detta hade jag inte väntat mej förrän om tre veckor, minst!
Tack vare min förkylning från HELL så måste jag även vänta några dagar innan jag får se honon också! Åhhh, bajs bajs bajs. Jag vill snusa på honom nu, och lillan vill träffa sin lillkusin =)
*
Grattis älskade Storasyster!!
*
*
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
*
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
*
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
*
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
*
*
Lunas 1 vecka gamla fingrar
Varmt och skönt
Såhär går det när man sitter och gosar med en nakenfis för länge utan skyddskläder, dvs blöja.
*
Krax krax
Näe, min nedra förkylning vägrar släppa. Ljudnivån är fortfarande väldigt låg på dagarna, den enda som gör något större väsen av sej är ju då lillan som kommit på hur man säger "Måååh!", "Iiiiiiiiiih" och "Ppppppfhppp", bland annat. Jag ska bara komma på vad det betyder...
*
På nätterna är det dock andra bullar. Med min nyinkomna slemmiga rethosta (yeeey) håller jag lätt som en plätt resten av trion vaken, och lillan vaknade inte mindre än 5 gånger igår natt och fyra gånger denna natten. Stor skillnad jämför med att hon i vanliga fall bara brukar vakna en gång för att äta.
*
*
Senare idag har jag tid för cellprov -mindre kul, och ännu senare idag är det ridning -Mycket kul. Man är aldrig för sjuk för hästarna!
Hoppas jag kan övertala syster att följa med och filma igen. Lillbebis får vänta med att komma ut, moster vill ha sina ridlektioner på film först.
*
*
Småbebisar kommer att ploppa upp som popcorn bland mina syskon nu, känns det som! Nu i november blir jag moster och i mars blir jag faster! Sen är det bara lillasyster vi väntar på =D.
Den som viskar han ljuger...
*
Det har varit lite tyst i bloggen flera dagar nu. Faktiskt så har man inte hört av mej på hela helgen, och det är inte för att jag på något sätt velat vara tyst, utan för att den fördömda förkylningen inte gett med sej än! (med andra ord så har jag inte haft något skrivvänligt att skriva om)
*
Jag låter fortfarande som en illa fräsande katt när jag försöker prata, det enda sätt att få folk att höra vad jag säger är att viska, och när jag viskar hör folk ändå inte vad jag säger just för att jag viskar. Sjukt jobbigt.
*
Emil och Sandra var förbi en kväll och spelade spel med oss, och det tog inte lång stund innan vi alla satt runt bordet och viskade till varandra. Vad sa du? Jag hörde inte riktigt...
Ni vet när man ringer till någon som befinner sej på en nattklubb eller annan högljudd plats och personen i fråga pratar väldigt högt, då pratar man helt ofrivilligt väldigt högt tillbaka. Man står alltså där och skriker till varande, hon på nattklubben och du i vardagsrummet. Vad sa du? Jag hörde inte riktigt!
Det verkar i alla fall fungera likadant åt båda hållet. Skriken alltså, och viskningarna. Den egna viljan hamnar lite på efterkälken där.
*
Nu kommer jag då inte ihåg vad det var jag tänkte skriva om från första början... som vanligt då.
*
Emil med Elmer och Rambo-Luna
